onsdag 31 december 2008

Nyårsängel sändes mig

Jag fick denna dag, årets sista, ett mail "Tror ni på änglar?" från en speciell vän: "Inspirerad av att det är ett Nytt År på gång tar jag fram mina"Archangel Oracle Cards" och dristar mig till att lägga ett kort för var och en av oss. Frågan är vad 09 håller för oss och vill inspirera oss till..."
"...Lotta -Clear Your Space. Clear the energy around you, and use feng-shui. Archangel Jophiel"

tisdag 30 december 2008

Poff poff

Beundrar min man som är med våra tre barn på Ica, Systemet och i byggvaruhuset. Själv förbereder jag inför festen imorgon. POFF, det blir plötsligt kolsvart och tyst i hela huset. Jag ser att det lyser hos grannarna. Vi har förmodligen inte blivit invaderade av en högre makt. Så jag tar lugnt tändstickorna på spisfläkten och tänder stearinljus, tillräckligt många för att kunna arbeta vidare i köket. Sedan när inget mer går att tillreda av nyårsmiddagen, i avsaknad av proppar till elskåpet, så sätter jag mig ned en liten stund i ro och läser i det stilla stearinljusets sken tills invasionen är ett faktum - familjen och alla kassarna....

Poff poff som i fyrverkerier och flygande champagnekorkar också! GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

Rätt riktning?

Läste en bok som jag trodde skulle störtinspirera mig till företagande. Våga, hette den, skriven av Signhild Arnegård Hansen. Mamma till många barn, varav ett med flera handikapp, önskade hon en livsstil som erbjöd möjlighet att få ihop familjelivet samtidigt som hon ville kunna försörja sig. Familjen var således hennes utgångspunkt när hon påbörjade sitt företagaräventyr med såväl motvind som medvind. Hon vågade, kvinnan bakom Svenska Lantchips, som idag exporterar sina chips till åtskilliga länder.

"Att vara entreprenör är snarare ett livsval, en iställning till livets möjligheter. Det handlar om att våga. Trots att det finns risker." Har inte i grunden så mycket med trygghet att göra.

Man behöver fundera över sina prioriteringar, skriver hon. Är livet på väg i rätt riktning? När jag läser boken känner jag att den främst inspirerar mig att ha familjen som utgångspunkt när jag organisererar mitt yrkesliv. Jo, jag är faktiskt redan inne på den vägen med en fot i en deltidsanställning med flexibla arbetstider och en i ett växande företagssammanhang. Men det finns fler steg att ta. Möjligheter. Och fallgropar på vägen... Kanske är företagande vägen till att jobba mindre överhuvudtaget? undrar den late livsnjutaren i mig som också vill göra sin röst hörd.
.
Jag ger helst författarens budskap en generell tolkning: Att våga - att ha entreprenörsanda, se möjligheter i livet - är en väg att möjliggöra det man vill i livet i stort, inte bara som försörjning... Och att då och då känna efter om riktningen är rätt, för att kunna välja att våga! Eller våga välja...

På gång

Det pågår fullt dagsljus. Solstrålarna letar sig in och visar mig otvetydigt nyktert att det är kolossalt dammigt överallt. Fortfarande lockar det där slöa, lata, slappa, att kura, bara ligga och läsa... Men... jag börjar med att kasta den gamla, trista disktrasan och byter i en enda rörelse ut den mot en ny som inte förlorat sin färg. Häller upp ett stort glas friskt vatten som jag dricker i ett svep och fyller liksom på cellerna med renande och vital vätska. Jag säger farväl till vissna julblommor och placerar en vas med lite piggare tulpaner i blickfånget. Plockar med lättnad ihop tomtarna som nu gjort sitt och ersätter en solkig linneduk med en nytvättad, fräsch... Jag är på gång känner jag...Och det känns bra.

måndag 29 december 2008

På återseende?

I årets julstök tog jag av mig mina dagligen burna ringar -förlovningsringen från Strasbourg 1992 och vigselringen från Eskilstuna 1994 - och lade dem... Jaa, jag lade dem på ett sånt där synnerligen bra ställe... Det känns fortfarande tomt utan dem. Sörjer. Kan inte begripa var... Men jag börjar acceptera att jag får klara mig förutan. Och jag vet allt, att som man bäddar får man...
.
But I keep my fingers crossed... Kära ringar, hoppas vi ses igen...

Mellandagstecken


Varit ledig, lat. Sovit. Ätit GOTT, aningen för mycket. Haft ett band av täta umgängespärlor. Myst. Läst böcker liggandes... Och så har vi röjt i källaren, närmare bestämt i det gamla garaget. Det är ett bra tecken. Det brukar börja med en fysisk rensning... Symboliskt ge plats åt något nytt, fräscht här i livet...
.
Till och börja med flyttar det in en skateboardramp som ikväll tagits de första byggmåtten och sågtagen på... Ett nytt projekt...

söndag 21 december 2008

Pausbild

Till alla som tittar in här, kära vänner, önskar jag och familjen, EN RIKTIGT GOD OCH FRÖJDEFULL JUL!
Stor kram!

Så här

Så här ser julen ut hos oss:
...tjusigt pynt värre...
...brötigt i granen...

...stjärna på sniskan...

...alternativa tomtar...

Kärlek

Vill skriva något om kärlek. Något. Kärlek i stort mellan människorna. Vad? Jag känner den. Jag vill något med ett budskap om den. Vad?

Jag vet också att det kan vara kallt eller tomt mellan människorna. Eller i ett enskilt människohjärta.

Hursomhelst:
- Vad är ditt hjärta fullt av? frågade jag killen som bjöd på kaffe framför brasan.
- ...Värme, svarade han. Jag kände den både från honom, från kaffekoppen och från brasan.

Jag byter kanal

Jag känner mig lycklig. Bara vakna och känna att dagen ligger utsträckt framför mig, med öppna armar. Solen skiner. Söndagsmorgonen får glida över i förmiddag utan att vi klär på oss. Vi slappar. Slöar. Förutom vår fotbollskille som spelar cup. Och hans far som står och hejar på.

Men det börjar sprätta så smått i mina joggingskor nu. Jag byter ut den stilla, korala julmusiken mot kanal 107,5 med snabb, modern musik. Energin i kroppen flödar till, som att öppna en slags kran ...
c
PS. Sonens lag vann alla fyra matcherna.

lördag 20 december 2008

Tanke bakåt och framåt

Tänker på mitt yrkesår. Det har varit ett kasta-sig-ut-år med konsultbolaget. Mycket givande, utmanande och utvecklande. Nästa år vill jag ska bli ett mognadens år. Nyponbilden skänker mig tillförsikt att så småningom kunna skörda erfarenhetens frukt, den trygga, sköna.

Nu åter till den väldoftande grytan. Knäck att skörda.

Gåva

På väg hem igår kväll, några steg från tunnelbanan, säger min vän:
- Jag ska be att få rekommendera dig en skönlitterär bok.
Sättet hon sa det på, gjorde att det kändes som att jag fick en gåva. Så nu beställde jag boken. Jag har sneglat på den länge.

fredag 19 december 2008

Jullov

Skönt att komma hem. Kära hem. Och nu är det JULLOV. Lite för trött för att känna det. I morgon vill jag sova ...

Ps. Sov länge i morse. Idag pysslar jag lugnt i hemmet, fixar och donar. Precis vad jag behöver. Då ska tomtar få komma fram. Gran komma in. Knäck komma i form. Steg för steg, ingen brådska...

torsdag 18 december 2008

Känslan idag

Det finns så mycket att vara tacksam över. I varje stund. Eller
kåt på livet som min kollega uttryckte det. Här och nu. Jag tror gymnasietjejen jag skrev om igår, är en påminnelse om det.

Vad ett litet löv kan lysa mitt i mörka december! Förankrat i jorden...

onsdag 17 december 2008

Besök från förr

Hemstickad, jadegrön mohairtröja. Uppklippt hår. Glad, upptäckande, ganska sprallig gymnasietjej som spelar in listorna från Tracks - Toto, Alison Moyet, Simple Minds... Livet är spännande och varje dag är full av positiv förväntan.

Hon gör sig påmind i mina tankar sedan en tid med jämna mellanrum. Vad vill hon? Hon lämnar mig ibland med en bitterljuv känsla och ibland med en känsla av tacksamhet.

Lågan uppe

Vill inte du börja blogga? undrar jag. Det är kul.
"Nej tack, jag vill inte schavottera i rymden".
" Nä, det där gör jag på facebook".
"Jag måste i så fall komma på något att blogga om".
"Ja, det kanske man skulle prova....some day..."
"Jag fattar inte hur ni har tid"

Fritt val. Jag låter min låga brinna tills den må falna...

tisdag 16 december 2008

Sorg och tuff kärlek

I en artikel Sorg kan få människor att växa, i Memento, en tidning från begravningsbranschen, läser jag om att bemöta den sörjande med "tuff kärlek och nakna fakta utan omsvep". Döden är inte alltid vacker men den är en del av verkligheten. Det handlar om att låta den sörjande konfronteras med verkligheten - säga som det är, visa hur det ser ut... inte försöka förskona, inte försköna... "Konfrontationen tar inte bort sorgen, men ger den ett annat utgångsläge" .
.
"...det finns ett lugn inom varje människa som infinner sig när man konfronteras med verkligheten"
x
Jag tror på sådan kärlek. Mött den.

måndag 15 december 2008

I dessa mörka tider

Då får man fånga det ljus som bjuds i farten.

Ett tu tre

Ett tu tre - kraft! Övervinn tre inre motstånd per dag. Och vinn inre frid! Det läste jag om här. Och det har sporrat mig att ta tag i skrivarbete och administration samt att pallra mig iväg och simma så här långt... Ett kvar... Vad mer?

Det var just det där definierbara med tre som jag tände på idag.

Uppdatering: Rensa vasken blev det. Dock for packningen med avloppsgeggan ner i toaletten och försvann...

söndag 14 december 2008

Nu släcker vi ljusen

Barnen är nybadade. Luciakronan till firandet imorgon har batterier som fungerar. Mitt te är rykande hett.

Släcker ner datorn. Går upp en trappa. Dags för söndagsfilm. Jag kollar väldigt lite på TV, men nu är jag sugen på spänning med Brad Pitt m fl. God natt!

Så mycket gotter

Vi åt alla så att det stod härliga till av alla de gotter vi bjöds på. Värdinnan var också god.

Hej och hejdå huvudvärk

Låg i sängen och drog mig i morse. Den där huvudvärken var där igen. Nej, bort, dig vill jag inte ha. Så har jag tänkt, sista veckan då den dykt upp där i tinningen. Jag som brukar vara så förskonad från sånt. Jag har stretat emot, förnekat, rationaliserat bort den lilla värken. Detta insåg jag plöstligt och Dalai Lamas andemening om att det är själva icketoleransen i sig av lidandet som orsakar det störta lidandet, kom till mig. Och i nästa stund Anna Kåvers ord om att smärta som ej accepteras blir just lidande... OK, jag HAR ont i huvudet. Det ÄR OK. JA, huvudvärk du FÅR finnas... Välkommen huvudvärk...ajaj...

Believe me, den släppte. Den här gången i alla fall.

lördag 13 december 2008

Observation under hösten

Jag hade lättare att konversera med folk, bjuda på mig själv och föra mig i salonger förr i tiden, känns det som. Bara så.

Verkstad denna luciadag



- G..r..ö..n.. GRÖN!! - Ja, men lilla unge, du kan ju läsa mycket mer än jag trodde! Pysselboksblad, på blad, vänds.

- Jag går ut i garaget? -Ja, gör det du. Vi ser ifrån huset hur svetslopporna hoppar därinne.

- Jag går till Klas, mamma! -Ja, gör det du. Han lämnar ett slags energihål efter sig.

- Jag önskar mig en miniramp i källaren eller utomhus i julklapp... -Ja hm, gör det du (han har utförliga länkar till sin önskelista)
- Hörni, nu sticker jag ut och joggar... -Ja, gör det du, säger jag till
- Hörni, nu sticker jag ut och joggar... -Ja, gör det du, säger jag till mig själv.
x
PS. Inte ens maken själv ser vad hans garagebild föreställer. Ägaren av skateboard och skor har godkänt meningen om honom och gett tillåtelse att lägga in bild. Det tjänade han ett par orangea, nya skosnören på, förhandlaren där.

fredag 12 december 2008

Ung fredagkväll

Bara så skönt att vara i början på en skön, löftesrik helg! Och fina tulpaner, det har jag.

Min svägerska som tydligen inte hört talas om flugan spikmatta undrade om jag var från vettet när jag övervägde om det kunde vara en vettig julklapp till svärföräldrarna... En SPIKMATTA??!!.....................................................................................................................................................................
Jag hör mig själv mixa ord ibland. Dottern tittar just nu på "Säxan Hur-tant". Ett ärftligt drag, tror jag, detta ordmixande?
x
(bloggen är inte överens med mig om mellanrum som jag vill göra i texten, märkligt. Jag blir nästan Surtant) PS. Nu har jag fått min vilja igenom.

torsdag 11 december 2008

I mitt huvud

Saker och ting börjar sortera upp sig inför nästa termin. Känns bra.

Samtidigt börjar det gå upp för mig efter förra helgens övningar vad häftigt det är att vara med när en grupp tar fram sitt ledarskap allt mer och vi alla kommer ut mer och mer ur våra skal.

Tågfärden

Gillar att åka tåg. Ensam. Jag och mina tankar. På färd. Både mot kända och okända mål. Och samtidigt här och nu. Bara sitta stilla, titta ut och låta mig färdas...

onsdag 10 december 2008

Här har ni oss båda

Han och jag. Vackert par?

Jag följer min stjärna

Där satt den. Sista dagen i en serie av kursledardagar den här hösten. Ett slags självuttryck detta också, tror jag. Känner mig stolt och glad över hösten - dess många små uppdrag, alla led i ett större. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag får ägna mig åt min inre övertygelse.

Nu ska det bli skönt med jullov snart. Men inte än.

tisdag 9 december 2008

Vad bäst göra?

Förhållningssätt i denna konjunkturssvacka? En dos realism. En dos tillit. Plus en smart strategi.

måndag 8 december 2008

Sweet dreams

Den här lilla tösen, barn nummer tre i barnaskaran, har vi nästan aldrig lagt för kvällen... (man får tänka slöa föräldrar). Hon somnar lite här och där när hon tycker att det är dags, oftast i rimlig tid "Nu vill jag sova". Ibland i sin säng. Inte sällan vid min sida när jag sitter och läser... Tack för idag och god natt!

söndag 7 december 2008

Utfästelse

Det var så länge sedan jag hade mitt fria virvlande under onsdagar,19.00-21.00. Jag utfäster här: Nästa termin kommer dansen att stå i blom. Så får jag lov? Någon?

Dans för glädje. Dans för utveckling. Dans för motion. Dans för gemenskap. Dans som uttryck. Dans för att väcka kroppen...och släppa knoppen...

lördag 6 december 2008

Mer och mer

Två givande dagar på mysiga Grinda Värdshus med kollegerna i företaget vi bygger. Första dagen jobbar vi med vårt klimat hela dagen. Vi tycker att det är tryggt och öppet. Pratar om gnissel och spänningar. Skapar spelregler. Ger varandra feedback. Tittar på våra individuella styrkor och fallgropar. De senare faller vi i när våra styrkor blir överdrivna. Vi hittar våpet, harmoniknarkaren, överkritikern, fladdrande höstlövet, fundamentalistiska krigaren, sleezebagen m fl. Var och en av oss döper sin goding (gissa min). Vi tittar på möjliga, motsatta sidor till dessa, att utveckla. Så skålar vi och äter julbord, kryddat med lite "tuffa frågekort".

Dag två formulerar vi vår vision och vår uppgift. Orden ska kännas rätt för alla. Efter dessa dagar äger vi alla företaget mer och mer. Mer och mer.
PS. Om någon är intresserad av korten till nyårsmiddagen eller så, skriv en rad...vi säljer dem.

torsdag 4 december 2008

Kan knepet

Jag var hos henne idag, min tysta. Spakänsla. Tända ljus. Soft musik. Vackra blommor. I feel good. Får massage i hårbotten, i tinningarna och i pannan... Mmm... spinner som en katt. Då masserar hon lite till.

Fortsätter nu på spavägen. Ger mig själv ett godnattbad med de vackra badskumstvålarna jag fick igår. Jag vill knappt använda dem. Lyx.

Sov gott! I morgon väntar spännande konferens i två dagar ute i skärgården.

"Det blir svårt"

Oraklet har talat

Under middagen med "teamet" igår förkunnade en av teammedlemmarna att vi alla skulle få träffa våra personliga orakel, till kaffet. Vi fick formulera en fråga som vi ville ha svar på.
Vad behöver jag för att mitt yrkesliv ska bli KUL OCH SKÖNT i vår? löd min.

Så skulle då oraklet tala till mig. Min tur att öppna mitt orakelägg. Jag såg alla smådelarna som ramlade ur det och tänkte högt, helt allvarligt "det här blir svårt" (varpå folk skrattade). Såklart att det blev svårt då att klara uppgiften på bordet. Jag satt och fumlade med mitt lilla bygge, nej, hade ingen lust att följa instruktionerna steg, för steg. Tappade lusten för bygget. Och så gick det upp för mig att det är jag tänker på flera av vårens utmaningar "det blir svårt". Aha, det förhållningssättet behöver jag skifta. Tack oraklet. PS Och så var det det där med att ha ett Varför.

tisdag 2 december 2008

Slå sig till ro en stund

Varför inte här? Mossan tar mjukt emot. Utrymme för flera...
PS. Ganska mossigt inlägg

måndag 1 december 2008

Varken Huskors eller Matdiva

En icke vetande attityd. Den körde jag med idag på Ica. Då blev jag faktiskt nyfiken på riktigt. Vad rekommenderar folk för ost till pepparkakor? Annars hade jag i bakhuvudet att någon form av grönmögelost kunde vara gott, eller vad var det nu?

- Gouda, svarade en rar herre över 70. Det ska inte vara någon stark ost.

- Gorgonzola ska det vara, enligt en bestämd kvinna 55 +. Den smular dessutom inte. Se, den där är perfekt krämig!

- St Agur, log en ung kille. Ta lite fikon till också plus en droppe balsamico.

Kvinnan mer eller mindre stoppade osten i min korg. Why not? Men äh, gorgonzolan gör sig bäst utan pepparkakor. Det vet jag nu. Får se vad det blir nästa gång när jag frågar runt i butiken. Man vet aldrig.

Jag har en pepparkaksvariant av porslinet Måsen för övrigt.