Tankar i helgen

Många tända ljus och tankar denna helg på våra kära som inte finns hos oss längre - i den här världen åtminstone.

Mina tankar går till pappa som seglar någonstans där det är gott att segla. Den lilla vaggan i trä gjorde du till din förtjusta lilla dotter. Tack för allt pappa!

Snart

Snart blir det livat i huset igen... med ljuden från alla älskade små och rätt stora fötter igen. Välkomna hem!

Förförd igen

Vackra, inbjudande, regnvåta skog. Magiska är stunderna med dig!

Lilla tappra ros

DU har överlevt utan just någon uppmärksamhet. Oktober, snart november. Frost om natten. Mörka tider. Och du kommer ändå igen i ditt lilla hörn, med en liten knopp, vill blomma...

Jag kanske ska ta in dig i huset? Knippsa av din knopp till födelsedagsbarnet imorgon?

Friheter

Några rader att begrunda om friheter. Jag fick dem av en vän i en mailväxling om autenticitet. Här finns terräng att vinna.

Friheten att se och höra det som finns här och nu, i stället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.

Friheten att säga vad man känner och tänker, i stället för det man borde tänka och känna.

Friheten att känna vad man känner, i stället för vad man borde känna.

Friheten att begära vad man behöver, i stället för att alltid vänta på tillåtelse.

Friheten att ta risker för egen del, i stället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning. (Virginia Satir)

Perspektiv

Det är allt skönt med perspektiv och distans ibland. Lite moln, speciellt tillägnade Gunne

My way

Efter en matig dag är det så skönt att ta en kvällsjogg - frisk luft, fria tankar, flygande steg...

Med öppna kronblad

Möts när jag stiger in genom dörren av att hallblomman slagit ut och hälsar mig välkommen hem efter arbetsdagen!

Imorgon bär det av igen

En liten dagstur. Upp i båten igen. Hoppas att vindarna är mest gynnsamma... Vi ska träna nästan 100 gymnasielärare i coachande förhållningssätt... Jag tänker att jag ska njuta av färden!

Sagt och gjort.

(Hultén tror jag upphovsmannen till den lilla lättsamma seglartavlan heter)

Solokvist

Vinkat av våra höstlovsfirare. Så tyst det är i huset, tyst i huset. Bara vi två vuxna kvar. Och just nu är det bara jag i huset... solo och lite i det blå...

Sammanträffande?

På väg hem efter en jättetrevlig kväll med väninnan ser jag plötsligt budskapet igen. Igår visade det sig också, men på en helt annan plats. Något sa mig då att jag skulle fota det. Innan dess har jag överhuvudtaget inte sett uppmaningen i fråga. Hur kommer det sig att jag ser klottret just nu? Med samma budskap?

Uppdatering ett dygn senare: Under middagen igår fick jag frågan av en vän: Vad ska du glömma? Är det något bakåt eller framåt? Att han överhuvudtaget ställde frågan var mig så kärt och han gjorde det med sådan glimt i ögat. Så hade jag inte tänkt, att vi kan glömma även sådant som avser vår framtid...

Var dag

En gyllne skål. Drick min vän, drick sol och doft, ty dagen den är din

Här har ni honom

Den jag är gift med (målad av dottern, 5 år). Min käre med andra ord.

Hur ser ditt Varför ut?

Varför satsar vi på det vi gör? Varför? Vad är det vi vill åstadkomma för oss själva här i livet och ute i världen? Min ledarskapstränare ställde frågan - Hur ser ditt Varför ut? Ingen tvekan, att ha ett "Starkt Varför" alstrar kraft. Och är något att hålla sig i när vägen är svår och brant.

Med frågan sändes också en dikt, av Harry Martinsson, som jag gärna låter fler begrunda...och kanske inspirera till att våga välja sina vyer...

Att verkligen leva
Att verkligen leva är att våga välja sina vyer
mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet
Jag råder dig att utspy den verklighet du avskyr ur din mun
Dröm gärna och helst vad tiden inte vill
Var otidsenlig framåt och bakåt
Den närmsta tiden är våldtagen och belagd med alla tänkbara bojor
Inte minst nyttans och den fadda trevnadens
med dess andligt billiga trygghetsvadd och dess leksaksvagn åt alla

Why not?

Detta säljs där jag går och simmar. Det roar mig lika mycket varje gång.

Du, sensuella skog

Vem kan motstå dina läppar av mjukaste mossa?

Den skapande kraften

Min kollega, min något äldre broder, som jag ofta hamnar i utforskande samtal med, talar om att "vara den skapande kraften i sitt liv". De fina korten som jag fått av Ankiefontän var ju passande här! Jahapp, upp till mig alltså...

Levnadsfärden

Skönt att beslutat igen vilka tåg här i livet jag vill hoppa på. Och inte.

Krumbukter

Vi har alla våra krumbukter (för oss). En accepterande hållning här i livet gör det lättare. Dock inte lätt alla gånger.

På väg hem från fredagsminglet

- Kom nu, jag fryser.

- Gå du, jag vill fotografera den våta asfalten.

Uppdatering: Jag märkte då inte att det svepte förbi en hulk.

Medvetenhet hos frissan

Sitter med små foliepaket i håret, i stolen hos frissan, under en värmehuv och skriver i min reflektionsbok. Min frissa säger:

"Du verkar sätta ett högt värde på dig själv."

Jag suger lite på hennes ord. De känns bra. Jag har inte tänkt så. Det är andra gången hon säger det, så jag frågar efter en stund vad som får henne att säga det.

"Du tar dig tid att tänka och känna efter fast du är mitt i ruljansen med jobb och barn... Det är bra, alltså! ALLT BLIR JU BÄTTRE DÅ... Det är bara så svårt att inse just DET."

Ja, tänker jag, att försöka lyssna på mig själv, det är nog att sätta högt värde på mig själv. Och visst blir det bäst så. För dem i min omgivning också, är min erfarenhet.

De vet

Nakna grenar. Blottade in på barken. De låter vinden ta tag om deras allra sista blad. De vet att de kommer grönska igen.

Ljus denna dag

Promenad till tunnelbanan i morgonsolens klara sken. En dag fylld med coachingmöten. Vaktmästarna som vill att jag ska söka tjänsten som deras teamledare. Ett vackert mail om en fri mås som lyfter i höstluften. En förväntansfullt berättad bellmanhistoria av min 5-åriga dotter. Bland annat. Min förestående joggingtur som får blodet att pulsera...

"Det var en rysk, en tysk och en bellman. De tävlade om vem som kunde vara inne längst i ett kylskåp. Rysken kunde vara där en minut. Tysken kunde vara där två minuter. Bellman kunde vara där TRE minuter."

I mörkret finns ljuset

"Det som möter oss på resan ner i underjorden visar sig aldrig vara det vi fruktade mest och medan den pågår övergår mörkret efter hand i ljus." (Elizabeth Lesser)

Boken Fenixprocessen av Lesser handlar om att tillåta sig att öppnas upp och brytas ner - för att sedan som mytens fågel Fenix stiga upp ur askan och lämna gamla misstag och lidanden bakom sig, stärkt. Jag tycker om den här vackra, kloka boken!

Skuggor att krama på resan

"...När man har en vilja att åstadkomma något eller stora mål, blir man alltid konfronterad av sin egen otillräcklighet. Det är oundvikligt..."

"...Att bli vän med otillräckligheten och därmed kunna utöva mer av sin egen kraftfullhet som den ser ut bortom ”nojorna” är en oundviklig del av resan..."

Några rader från min ledarskapstränare. Nej, det är inte alltid roligt när någon ser och förmedlar en potential hos en, som man själv inte är i kontakt med (kan vara lite som att falla ned på asfalt). Men jag förstår att det är kärlek, tuff kärlek! Och skuggor att krama.

Många turer

Det har varit många turer den här helgen. Skratt och tårar. Medan köksbordet förvandlades till ett pingisbord med Jan Guilloböcker som förtjänstfullt mittnät, tog jag två små tjejer med mig ut i skogen idag. Det var fortfarande så grönt. Och vi tog också en tur till bryggan där jag många gånger mött mig själv. Dags snart igen, för en solotur till bryggan. Och för ett sådant möte.

Kanske tar jag med mig Siddhartha till bryggan. Han är ute på en lång tur, letar efter sitt innersta. Han har hittills avstått från sin fars väg, från sin bästa väns väg och från sin allra visaste läromästares väg. Så vilken väg ska han gå?

Omvandling

Skam över att inte lyckats så bra som jag ville med min jungfrufärd ska jag nu försöka omvandla till kraftfullhet, visdom och frihet...

Jag är inget vidare på att ge mig själv tillåtelse att vara nybörjare...

Så gott det gjorde

Befriande att vara tramsig och oseriös med mamma och syster på 24timmarskryssning. Dansbandstimmarna är inte min favorit och det är en helt annorlunda värld, men man får ju aldrig roligare än vad man gör sig. Ont i skrattmusklerna!

Gyllene var också den lilla testunden härom vardagskvällen hos väninnan som släckte ned lamporna och tände massor av ljus i hjärtat av sitt kök. Gott, gott!

PS. Bilden föreställer ett danspar, dans-kar alltså.

Lite för själen

Så! Ljus, strömma in!

Sjösatt

Då var jag "sjösatt" som kursledare av en särskild kurs som jag haft som mål länge att kunna leda. Mina godkännare har höga krav, så jag känner lättnad. Och spännande seglatser väntar!

Några rader ur den lilla boken Profeten, som var en överraskande och vacker gåva från en kursdeltagare idag: "Tala till oss om hur vi ska undervisa." "Och han sade: Ingen kan uppenbara för er något annat än det som redan ligger slumrande i gryningen av er kunskap. Den lärare, som vandrar i Templets skugga bland sina lärljungar, ger inte av sin visdom utan snarare av sin tro och kärlek. Om han är i sann mening vis, bjuder han er inte att stiga in i sin visdoms boning, utan leder er till tröskeln av er egen själ..."

Och imorgon igen!

Hoppas att det bär i morgon också!

Då hoppar jag!

"Att ta risker är att leva" (Elisabeth Lesser)

Lite självcoaching

- Vad behöver jag just nu för att klara veckans utmaning?

- ........ Jag behöver tänka på min mås , min tillitsmås. Och nu ska jag sova gott. GOD NATT!

Höstrusk där ute

- Ska vi gå ut?
- Nej, vi stannar inne. Jag bäääääävar för regnet.
(dialog jag överhörde mellan några palmérfår)

Havsbrus

Andas in. Andas ut. Kom havsbrus, kom.

Den här tjocka boken

"Den här tjocka boken, undra vem som skrivit den! Astrid Lindgren kanske?" funderar min 5-åring. (Det vore något)

Själv håller jag just nu på att försöka acceptera att jag förlorat min "idébok" i Malmö i torsdags, fylld med tankvärdheter, anteckningar och idéer...Det känns som att ha tappat en del av mig. Men den tjocka boken saknar jag inte för fem öre.

Uppdatering: Idéboken återuppstod! Och jag har lärt mig något.

Du är i elden

Dagen började med ett häftigt möte med en person jag aldrig mött förut, förmedlat av min träffsäkra väninna. Syftet med mötet var tämligen vagt, men jag kände på mig att jag skulle se till att träffa den här personen. Resultat blev ett berörande samtal, ett verkligt möte där i stunden. Bonus blev en kort landning hos väninnan i hennes gungstol, i den ljusa, luftiga lokal hon verkar i.

Sedan bar det i väg med tåg tillsammans med min eviga inspirationskälla till en liten kommun nedåt landet. Vi pratade med kommunen om våra ledarskapsträningar. Det blev ett glädjande möte med kommuncheferna som var väldigt intresserade!

Ja, tågresan var ett möte i sig, där vi pratade framtidstillvaro med nöd och lust. Det blev ett visionärt möte.

"Du är i elden" sa min väninna ikväll när jag stack in huvudet hos henne för att tacka för att hon förmeldat kontakt och när jag berättade lite om min dag. Men vad menar hon egentligen? Det låter farligt.

Sådana här stunder

Sådana här stunder har det varit för lite av på sistone. Jag har trampat på lite för mycket...