I årets julstök tog jag av mig mina dagligen burna ringar -förlovningsringen från Strasbourg 1992 och vigselringen från Eskilstuna 1994 - och lade dem... Jaa, jag lade dem på ett sånt där synnerligen bra ställe... Det känns fortfarande tomt utan dem. Sörjer. Kan inte begripa var... Men jag börjar acceptera att jag får klara mig förutan. Och jag vet allt, att som man bäddar får man... .
But I keep my fingers crossed... Kära ringar, hoppas vi ses igen...
3 kommentarer:
Kolla receptböckerna. Där hittade jag mina, efter vårt julstök.
Jag har en underbar story om mina ringar, en av dem försvann bara sådär...Ringde försäkringsbolaget och fixade en ny, och så efter nån vecka ringer lillsonen mig på mobilen och berättar glädjestrålande att ahn i sin strumplåda hittat en diamantring. (Nu har jag tre, på vänster ringfinger)
Yogamamma, kollade genast, för det stället hade jag inte tänkt på. Tyvärr inte där heller.
Peace, glädjande story verkligen!
Tack båda, känns skönt på något vis att det är fler av min sort, som förlägger/tappar bort sina ringar + hoppfullt att ni fått fatt på dem igen.
Skicka en kommentar