Hon gör sig påmind i mina tankar sedan en tid med jämna mellanrum. Vad vill hon? Hon lämnar mig ibland med en bitterljuv känsla och ibland med en känsla av tacksamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lite av varje vill jag ge uttryck för här. Ett fritt rum. När jag får lust att skapa något eller ge uttryck för något. Vad och hur får vi se.
8 kommentarer:
Lite vemodigt. Jag satt i dag och mindes känslan jag hade när jag öppnade en lucka i julkalendern när jag var barn. Åh, vad man var spänd inför vad som skulle vara på bilden. Tiden går så fort. Det där ruset av lycka, man kände så ofta när man var barn...det skulle jag vilja känna igen. Oftare.
Ja, vemodigt. FÅr den känslan nu när jag läser om din lilla förväntansfulla flicka. KÄnner igen mig i och delar det du skriver om rus av lycka.
Jullov, början på 80-talet. Jag vaknar tidigt och går upp till min lillebror som redan sitter i soffan myser. Vi pratar lite grand om leksakerna vi fått. Sen börjar det bästa jullovsmorgon program som någonsin funnits. "Trazan och Banarne". Skönt, avslappnat, lättsmält. Livet kommer ALDRIG bli bättre än så här. Minns det så himla väl JUST för att det var en av de VÄLDIGT få stunder jag och min bror njöt av varandras sällskap, utöver det hade vi ständiga fajter om allvariliga saker som var livsviktiga då det begav sig.
kramar och kramar och underbar julkänlsa.
Gunne
Hej Gunne (kul, jag visste inte att du tittade in fortfarande), vilket riktigt halleluja moment! Påminner mig om de där jullovsmornarna...jag minns dem också som väldigt speciella stunder...men med Scobidoo...kramar och underbar julkänsla till dig också!
Jag tror att tjejerna från 80-talet älskade sina framtidplaner. Som dock sällan låg så långt fram-typ nästa fest på Slottskolan. Livet var kravlöst och ingen hade större förväntningar på en. Man kunde ha skitkul med väldigt lite!
Anonym, jag får den där gymnasiekänslan i magen bara jag läser ditt inlägg...så var det ju! Slottsskolan... JAg har ingen aning om vem du är som skriver.
Klart du får-jag var ju med! Lyckades trycka anonym av misstag. Sorry.
You of course, darling! Trodde nästan det var min syster...
Skicka en kommentar