Personligen brukar de besluten infinna sig liksom först efter det att jag klivit på tåget. Jag tar dock hellre de blåmärkena som uppstår av att hoppa av i farten än att fortsätta bara åka med. Jag blir jätteglad att höra att du inte bara åker med, även i dina mesta och "bästa" sammanhang!
Åh, svåra beslut det här särskilt vad gäller relationer. Yrkesmässiga beslut om val av tåg är lättare. Jag har skärpt mig, men fortfarande hoppar jag som fontänen gärna på, och våndas fortfarande över de blåmärken jag kan få av att hoppa av. Men jag gick på en bra smäll för ett par år sen. Hela min kropp skrek efter varje träff att jag skulle hoppa av ett sällskap, men jag gjorde inte det och när det väl (för sent) skedde fick jag många blåmärken. Att välja från början att inte åka med, som du nu reflekterar över uttrycksrum, ger mig mod. Jag ska genast säga nej till två frågor om lunchdate som jag faktiskt inte vill gå på. Att det ska vara så svårt. För i förra veckan var det lätt att avstå från två "yrkesträffar" där det hade varit taktiskt att "visa upp sig". K
xmsTack för era reflektioner och tankvärdheter. Ni spinner verkligen vidare på metaforen :-)Blåmärken av att hoppa av och blåmärken av att åka vidare... Levnaden innebär allt en del blåmärken, aj. Det som jag tycker är så spännande är vad som gör att vi fattar de beslut vi gör...
Oavsett om jag hoppar av eller inte, kliver på eller inte, är det viktiga för mig KÄNSLAN av att jag VÄLJER SJÄLV i mitt liv, särkilt när det gäller viktiga saker.
När jag skrev mitt inlägg tänkte jag ganska abstrakt - vilka KVALITETER vill jag ha just nu i mitt liv? Hjärtat säger: Närvaro med barnen - ja tack. För stort arbetsfokus - nej tack. Som exempel... Och utifrån det är det mycket som sorterar ut sig själv.
Skönt att beslutat igen vilka tåg här i livet jag vill hoppa på. Och inte.
3 kommentarer:
Personligen brukar de besluten infinna sig liksom först efter det att jag klivit på tåget. Jag tar dock hellre de blåmärkena som uppstår av att hoppa av i farten än att fortsätta bara åka med. Jag blir jätteglad att höra att du inte bara åker med, även i dina mesta och "bästa" sammanhang!
Åh, svåra beslut det här särskilt vad gäller relationer. Yrkesmässiga beslut om val av tåg är lättare. Jag har skärpt mig, men fortfarande hoppar jag som fontänen gärna på, och våndas fortfarande över de blåmärken jag kan få av att hoppa av. Men jag gick på en bra smäll för ett par år sen. Hela min kropp skrek efter varje träff att jag skulle hoppa av ett sällskap, men jag gjorde inte det och när det väl (för sent) skedde fick jag många blåmärken. Att välja från början att inte åka med, som du nu reflekterar över uttrycksrum, ger mig mod. Jag ska genast säga nej till två frågor om lunchdate som jag faktiskt inte vill gå på. Att det ska vara så svårt. För i förra veckan var det lätt att avstå från två "yrkesträffar" där det hade varit taktiskt att "visa upp sig". K
xmsTack för era reflektioner och tankvärdheter. Ni spinner verkligen vidare på metaforen :-)Blåmärken av att hoppa av och blåmärken av att åka vidare... Levnaden innebär allt en del blåmärken, aj. Det som jag tycker är så spännande är vad som gör att vi fattar de beslut vi gör...
Oavsett om jag hoppar av eller inte, kliver på eller inte, är det viktiga för mig KÄNSLAN av att jag VÄLJER SJÄLV i mitt liv, särkilt när det gäller viktiga saker.
När jag skrev mitt inlägg tänkte jag ganska abstrakt - vilka KVALITETER vill jag ha just nu i mitt liv? Hjärtat säger: Närvaro med barnen - ja tack. För stort arbetsfokus - nej tack. Som exempel... Och utifrån det är det mycket som sorterar ut sig själv.
Så gäller det att vara trogen sitt beslut...
KRamar till er båda!
Skicka en kommentar