Idag fick jag ett mail. En röst från så länge sedan! Mitt hjärta gjorde en volt. Och jag kände igen mig. "...Vet du, en gång i höstas när träden var som vackrast så råkade jag hamna på en buss (grön linje stod still) som tog mig genom ditt område. Tänkte precis, nämen här bor ju Lotta. Precis då ser jag en smart klädd kvinna, med lite eteriskt disträ lunk, vandra över gatan. Du tog upp din telefon och fotade, vad jag antog, något vackert i höstsolen. Du riktade kameran rakt mot bussen, där jag förvånat viftade och skrek Hej..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar