Lyxigt att ha en pluggeftermiddag hemma. Så skönt att vara hemma. Frossar i min kokongmentalitet - lindar in mig i filtar i soffhörnet. Och jag drömmer mig bort till värme, ljus och lätta tider. En värld där kärleken mellan människorna råder över alla gränser. Alla vill varandra väl.Räcker med att öppna morgontidningen för att få en påminnelse om det svåra, mörka och förtvivlade där ute i världen. Det grymma och kalla. Lätt att känna sig liten, håglös och feg på sin kammare. Hjälper det att be någon form av bön? Hjälper det att man känner sig tacksam för att man har det så oändligt bra? Hjälper det att göra så mycket gott man kan i sin lilla värld? Vad kan man göra som är stort??? Hjälper det om man älskar hela världen? Jag undrar om jag ens skulle vara en överlevare i ett krig. Om jag var utsatt. Vem skulle jag bli? I ett krig?
Jag förpuppar mig ett tag till. Tills jag är mogen för något större.
3 kommentarer:
Hej igen! Jag skulle också vilja fortsätta mitt kokongliv ett tag, och inte vara utslängd imorrn pga herrmiddag. Men det är inte så farligt. Jag funderar förresten också mycket på det du skrev. Men att ge till Rädda barnen varje gång jag handlar, ha fadderbarn, försöka ingripa när jag själv ser något och inte bara blunda, bistå med hjälp på dagis och skola, det dövar mitt dåliga samvete en aning. Men visst kan jag göra mycket mer. Och det borde man så snuskigt priviligerat liv som man har. Lycka till med helgens pluggande! Jag slår en pling. Kram
När det är krig tvingas vi vara överlevare. Å då menar jag riktigt krig.Det finns oändliga krafter inom oss som vi kan mobilisera i akuta krissituationer tror jag. I kokonglivet blir det ju mer teori.fast det är skönt att kokånga men man blir bekväm-för bekväm. Kram !
A, ja, att du funderar i de här banorna, det är mig allt kärt bekant. Det där med samvete är ju ett spännande kapitel i sig. En funktion av samvete + handling, är ju att massa saker blir bra (igen). Samvete + bara grubbel, ingen nytta... (tänker inte på något specifikt om dig, bara filosoferar). Inget samvete alls- hjälp hur skulle världen vara då? Kanske det är därför den är som den här, det saknas skrupler
:-).
Tjaa, man får nog hitta något förhållningssätt till sina "insatser". En person jag pratade med bara log förvissat om att "Den tiden kommer när jag ska göra något stort ute i världen, behjärtansvärt. Nu är min uppgift att ta hand om min familj, barnen och sköta det här jobbet...och göra det bästa av den här världen jag har för mina fötter just nu".
Veronika, jag tror som du och det är skönt att läsa dina rader. Det finns ju något som kallas överlevnadsinstinkt...
Minns ni den engelska tv-serien "De överlevnade" som gick när vi var små? Eller boken Flugornas herre? Ninas resa? Eller Pesten (Camus)? Intressant tema, vad som händer med människan/människorna i extrema situationer...
KRamar till er båda!
Skicka en kommentar