Jag läser om fenomenet vemod och jag känner igen mig så mycket i de tankar som presenteras (senaste nr av bokklubben Natur och Kultur Direkt om Owe Wiktröms bok Till längtans försvar)"Vemod är en undanglidande blandning av upplevelser: mild sorg över något ljuvligt, en mix av både längtande melankoli och smärtsam lycka" (Owe Wikström). Det känner jag igen.
Bokklubben skriver: "I stunder av stark lycka, eller när vi upplever skönhet, händer det att vi plötsligt slås av insikten om alltings förgänglighet. Det liksom smärtar till i hjärtat..." "Enligt Owe Wikström bär vemodet ett budskap, en insikt om livets skörhet, att det bara är just nu och vi därför måste förvalta det vi har så gott vi någonsin kan". Det känner jag igen. Känslan av vemod får en förlängning i någon existentiell fundering, såsom om förgänglighet...
"Utan vemod blir vi vilsna" är rubriken på bokklubbens text. Jag läser vidare och hittar allt mer hem.
5 kommentarer:
Lilla du, har en näsa för böcker som passar...ska beställa, tack!
P, det skrivs också om "vemodsfobi" hos många människor i vår tid, vi flyr de stora, outgrundliga frågorna...inget fel på något vis, men att vi i stället måhända kan förlora oss i dem när de slår till vid t ex vid en kris... Vi får läsa mer i boken. Att reflektera, upptäcka och utforska med hjälp av en klok bok känns ibland som att tillfredställa en Längtan.
Vemod för mig som var på firmafest i lördags är när man var MYCKET yngre och orkade leka med sina kompisar långt in på morgonkvisten.
Vid min nu mogna ålder började jag gäspa när klockan var runt 00,00.
Men oj vad roligt vi hade.
Som alltid, tack för inspiration!
Gunne, tack för din reflektion kring vemod. Vemodig känsla vid tanken på en svunnen tid OCH samtidigt vara helt nöjd med hur det är nu... KUL att du hade roligt på partyt så länge det varade! Kanske ses vi på något party i viken i sommar.
Y, stort tack själv!
Skicka en kommentar