Visst är det konstigt med bloggandet? Det blir lätt så här. Man börjar, man slutar, man börjar, man tänker att man ska sluta...Ett fenomen i sig. Very welocome back though!
Tack! Som sagt, något slags behov fyller det ju. Det gäller att man hittar sin blogg-takt och melodi. FÖrmodligen känner jag mig bäst med lite spridda skurar. Mer eller mindre intensiva. Jag gissar än så länge.
4 kommentarer:
Visst är det konstigt med bloggandet? Det blir lätt så här. Man börjar, man slutar, man börjar, man tänker att man ska sluta...Ett fenomen i sig. Very welocome back though!
Tack! Som sagt, något slags behov fyller det ju. Det gäller att man hittar sin blogg-takt och melodi. FÖrmodligen känner jag mig bäst med lite spridda skurar. Mer eller mindre intensiva. Jag gissar än så länge.
Det är ju fantastiskt, tänker jag, att du är på igen! Så mycket eller lite du vill, vill jag alltid vara med.
Anna, tack för det ovillkorliga utrymmet.
Skicka en kommentar