Helgen går mot sitt slut. Bit efter bit har fallit på plats under eftermiddagen och kvällen av det som skulle hända under helgen. Skönt! Och den rara svägerskan ringer, kvittrar som en koltrast.Jag ska kasta mig ut imorgon. Göra något jag inte gjort förut. Och jag ska också krama min skugga tillsammans med en vän. Det har jag heller inte gjort förut. Det blir nog en spännande dag!
5 kommentarer:
Åh, du måste berätta hur kramandet av skuggan var. Jag är nyfiken.
Åh vad det värmer i hjärtat när man läser dessa rader. Kan man annat än kvittra?
Yogamamma, vad roligt med ditt intresse. Jag och utvalde skuggkompisen var varandras samtalspartner i 5 förtätade timmar om sidor vi har, barndom och allt möjligt, delvis med hjälp av frågor i boken, såsom "Vad är jag mest rädd för?". Vi kom aldrig till guidade visualiseringar och annat gott... Visst är det LYXIGT att ge sig ut på en sådan lång, fin, gemensam reflektionstur!
Vad kul, anonym! Är det så att min koltrast lämnat ett litet kvitterspår? Välkommen!
Det är fint med skuggor. Jag landade på en liten blomma i dag som doftade på ett nytt sätt för mig. Det var något bakom hennes kronblad som varit synligt för mig hela tiden, men som jag inte sett.
Lilla poetfjäril, så vackert! Delade blev skuggor i dagens ljus.
Skicka en kommentar