Ordet är så vackert. Liksom kaprifolens väsen mot en obegränsad himmel. Livskraft. Eller den inre elden (en metafor jag lånar av debbie ford).I varje stund har vi valet, i stort och smått, att nära vår brinnande låga eller att kväsa den (enligt ford). Nog sant för mig. Val som dämpar ljuslågan och val som får elden att flamma... Sägs att det inte finns något däremellan...
Bilden av en mig själv som eldvårdare ger i vart fall kraft i sig...
Uppdatering:
Några val idag som dämpat elden - låta bli att ta tag i saker som jag bestämt jag ska göra, falla in i martyrtankar när maken jobbar idogt med garagebygget + att hålla tillbaka kommunikation...
Några val idag som fått min eld att flamma - en liten joggingtur, reflektera i min blogg, spela yazzi med 8-åringen, ge förtroende åt snart 11-åringen att gå själv med en kompis på Grönalund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar