För två kvällar sedan träffade jag en annan flerbarnsmamma från området, ute på gatan. Hon var också ute för att ta lite luft och få sig en egen stund, på kvällspromenad. Hon berättade att sonen fått borelia, var förlamad i halva ansiktet. Hon hade alla uppbringbara fakta om borelia, förstås. 90% chans för sonen att återhämta sig. Hon var orolig. Vi pratade om oro och - även om det var konfrontativt - om möjligheten att välja tillit.Idag kom hon emot mig leendes på apoteket, gav mig en kram och sa:
- Vetdu, det vände just den kvällen vi stod och pratade! Det har blivit mycket bättre. Lite positiva tankar också...
Hurra, kände jag!
1 kommentar:
Hurra för all vändning
Skicka en kommentar