Hursomhelst, när jag stod och väntade in min teamledare och vän för just ett morgonmöte och en arbetsstund på café, lyfte jag blicken uppåt. Jag såg där hus och himmel mötas. Mitt i dess gränsland gnistrade solen. Och vårt möte födde gnistor hos mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag sa inte "du verkar bara fika.." - jag sa "du verkar mest fika...". Stor skillnad eftersom det förra iaf lämnar det öppet att du kanske gör annat också (än att fika)på dagarna. Helt klart blir du iaf mer inspirerad till livet och av livet under dina arbetsdagar än vad jag blir under mina. Kanske därför som du är en av de starkaste människor jag känner. Stark i själen. Få förunnat.
Åh, hej vän! Stor skillnad på "bara" och "mest". Jag gjorde nog en liten tillspetsning som passade mig där. Ja, jobbet är ju nästan min hobby och det jag gör ger så mycket. Så har mitt arbetsliv verkligen inte varit alltid. "Inspirerad till livet och av livet... " vad vackert uttryckt. Jag tror nog vem som helst kan träna upp sin själsliga styrka. Jag visste inte att du såg mig som stark. Du, snart dags för en kopp, känner jag starkt! Eller en öl!?
Varsin GT låter bättre. Helt klart. På söndag efter Smulornas kalas?
Gärna!!
Skicka en kommentar