Jag har en liten blogg, sa jag till min kollega.
Vad vill du uppnå med det?, sa han med en skepsis i tonen. När det händer sådant elände som i Arboga? Varför lägga ut sitt liv på nätet?
Tjaa...? Liv och liv vet jag inte...
tisdag 20 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Varför blogga? För att kunna öppna ett fönster, man trodde var igenmålat med tusen lager krackelerad färg. Kanske. Eller för att kunna bara vara likt maskrosen, i en liten vrå i cyberrymden.
Jag länkar till dig fr mig, hoppas det är OK?!
Så blir det än en gång i alla fall
Det ros en båt mot okänd kärleksort
Här sitter vi och blandar våra kort
Jag bara ror, men vet ej vart vi skall
Här jäser håglöst hav i bräcklig damm
Det brakar lufttorpeder runt vår båt
Jag ser ett facit skakande av gråt
men vidare, det skall vi ända fram!
För varje årtag - högre gongens klang
och kan du kräva att jag skall se på?
Tål ögat se vad blott i drömmen bor?
Så bildar vi vår svältande falang
och bryr jag mig vart färden för oss två?
Nej, jag vet ingenting - jag bara ror
Ja varför äta frukost - när det händer jordbävningar i Kina? Varför ordna fest - när gubben Fritzl låste in sin dotter i källaren? Varför andas överhuvudtaget när vi ändå ska dö en dag. Herregud så dumt!!! "Varför inte blogga?", kunde du ha svarat kollegan. "Det gör mig glad."
Anna: Ja, det tror jag jag gör, håller på att öppna upp något fönster. Det känns spännande. Tack för fina metaforer!
Poetfjäril: Jag bara ror, ror och njuter av färden, utan att veta. Drömmen eller "det inre" kommer till uttryck. Ja säg, om ögat det tål.
Lilla stora: Ja. OCh det gör mig skapande.
Skicka en kommentar