Bohuslän nästa

Med denna levande stenskönhet från Gotland (hos ankiefontän) säger jag HEJ och styr kosan mot nästa - klipporna på Orust!

Tiden är inne

I skymningen åkte vi hem från kalaset på landet. Värt att skjuta på resan en extra dag för detta. Och där hände ett innerligt samtal på gräskullen. Tack! Igen skriver jag ned ett citat från min bok jag läser. "Och dagen kom när det var farligare att förbli i knopp än att slå ut i blom".

Kram!

Viktig ingrediens

I min bok har författaren skrivit så vackert "Att förlita sig på sitt barns karaktär och inte fundera på vad han eller hon borde vara eller på vad omvärlden förväntar sig är nog den största gåva en förälder kan ge sitt barn. Att ha tillit till att barnets egen uppfattning om vägen, till att barnasjälen vet vilken väg den ska färdas - det är detta som är föräldraskapets viktigaste ingrediens" (min färgläggning).

Och vidare. "Vi måste treva oss fram för att finna den där ömtåliga balansen mellan kontroll och överseende, mellan rädsla och tillit, mellan fasthet och eftergivenhet...".

Ingen lätt kaka. En bakar ju så gott en kan...

Luftuppfinning

- Mamma kolla, min egna hemmagjorda luftkonditionering! ...Men man tappar jättemycket luft...

En konstig ängel

"Vem är det som knackar på dörren om natten?
Det är någon som vill oss illa.
Nej, nej, det är de tre konstiga änglarna.
Släpp in dem, släpp in dem. - D.H.Lawrence" (från boken jag läser nu )

I min bok talas det om dessa besök vi får ibland, av konstiga änglar eller sovande jättar i från källaren. De där knackningarna kan ta sig olika uttryck, inte sällan som en stark längtan, en förträngd längtan, "en längtan som kan kännas hotfull. Därför tystar du ner den varenda gång den hör av sig, tills den insisterar på att du ska lyssna - tills den visar sig på ett annat sätt: en kris eller en sjukdom eller ett missbruk eller någon annan konstig ängel. Knackningen kan yttra sig som en obehaglig dröm om natten eller en hemlig plan..." (från boken) Eller kanske som en natt med vånda...

Ängeln på bilden var en av 6 änglar jag plötsligt hade ögon för och roat räknade för mig själv, spridda i vännens hem, där jag hälsade på, kvällen innan den långa, vakennatten ägde rum. Jag ska också börja samla på änglar, åtminstone symboliskt...

Myller

Förra natten var ett myller av klara och luddiga tankar. Viljor och behov som brottades. Mestadels med koppling till sommarstället, kommande veckor där. Jag halvdrömmer att vi glömmer ökenråttorna hemma...

Stället är en sådan orustpärla, en naturskön, ärvd, samägd sådan. Vad var det som kändes hotat just nu? Min själ vill vara fri och ha frid där. Ha lugn och ro. Utrymme. Känslorna under natten var oro och stress... Görandet pockar på, planer fylls på...som en annan del av mig medverkar till...

I know now.

Tecken

Visst, vi har vänt på dygnet och somnar sent. Men jag ligger och skruvar på mig, in i gryningstimman. Ingen ro i varken kropp eller själ. Vad händer? Vad vill den här natten mig?

Jag stiger upp vid halvfemtiden, tar en gryningsmacka, öppnar altandörren, går ut, andas. Blicken mot soluppgången. Får lust att fotografera och i det ögonblicket seglar en mås fram. Min frihets- och tillitsmås! Jag går tillbaka in, med ordet tillit funnet. Somnar.

I trygga händer

- Nu kommer jag att vara TRÅKIG FRISÖR och gå in i det jag gör, sa hon.

- Bra, sa jag. - Vad skönt, tänkte jag. Jag behöver inte säga att jag inte vill prata, utan bara vill sitta tyst.

Idag var det dags för en ny bekantskap efter 12 år med samma frisör. Jag hade laddat med tydlighet kring mina önskemål, så att jag skulle slippa sitta och vara vaksam, klar över det resultat jag ville ha. Hon lyssnade uppmärksamt. Jag kände förtroende, började blunda och tänkte, äh, hon får göra som hon vill. Nu ville jag bara njuta av stunden. Försvann in i känslan av hennes handlag, som var ett annat än det jag var van vid, mer bestämt. Och in i min egen värld.

I en stund av väntan tog jag fram min tankebok som jag som oftast bär med mig och som hjälper mig att utforska ett och annat som dyker upp. Och som får ta emot en och annan idé. Vad var det som hände inatt? Denna natt var så....strange.

I denna telefon-era

"Teddybjörnen Ericsson..." gnolar lilltjejen.

Hade jag haft en ericsson-nalle hade den fått illustrera (berghagenvarianten).

Koll på killen

- Mamma, vad är det för kille på boken?

- Tintin, menar du!?

- Tintin, hihi! Tokigt namn!

Lyxdag

Idag har således sönerna har varit utflugna på sina respektive äventyr. Bara lilla dottern och jag har varit tillsammans denna semesterdag. Vi har låtit oss flöda runt hela dagen utan minsta tid att passa, delat betraktelser vi gjort längs vägen. En halt blev ett möte med tre 6-dagars kravlande krabater och deras varmhjärtade husse som bjöd på soligt trädgårdsfika. Min dotter fick äta obegränsat med ballerinakex, ett halvt rör närmare bestämt och fick med sig återstoden som färdkost.

Vi gjorde oss också ett specialärende med buss och tunnelbana in till köpcentrum - där vi införskaffade de sedan månader efterlängtade flipfloptofflorna.

It adds

-Stop. Vi kommer att vara överens, hörni. Håll ut, vi ska lösa det här (tänker jag när jag märker att jag också håller på att gå i gång).

Mina två pojkar blev erbjudna att följa med grannpojken till familjens sommarställe. Båda blev väldigt glada. Där kan man bada och åka ring efter motorbåt. Sedan visade det sig att det bara fanns en plats i bilen dit. Nu blev det svårt (pojkarnas far jobbar och deras mor kör inte bil). Suckigt och stönigt. Olika lösningar prövades. Kanske ingen skulle åka. Gnissel och tårar. Till slut nåddes enighet. Den äldsta fick platsen. Den yngsta vann i stället ett grönalundbesök med 18åriga toppenkusinen. Alla nöjda. Så då kör vi på det!

Solen kom fram igen

För två kvällar sedan träffade jag en annan flerbarnsmamma från området, ute på gatan. Hon var också ute för att ta lite luft och få sig en egen stund, på kvällspromenad. Hon berättade att sonen fått borelia, var förlamad i halva ansiktet. Hon hade alla uppbringbara fakta om borelia, förstås. 90% chans för sonen att återhämta sig. Hon var orolig. Vi pratade om oro och - även om det var konfrontativt - om möjligheten att välja tillit.

Idag kom hon emot mig leendes på apoteket, gav mig en kram och sa:

- Vetdu, det vände just den kvällen vi stod och pratade! Det har blivit mycket bättre. Lite positiva tankar också...

Hurra, kände jag!

Toppfrukt

Ett synnerligen välväxt exemplar dök opp, i trädets topp
(men garagebygge, just nu tagit stopp)

Välkommen lätthet

Två dagar av rensarflow. Jag tackar för det! Många praktiska bestyr har plösligt blivit avklarade - med lätthet. Röjt i alla de vrår, tvättat gardiner, städat kylskåpet, till och med klippt jasminträdet så att folk kan gå förbi på trottoaren. Det härliga är att min aktivitet smittat av sig på min make som setts mycket med verktyg och pensel i hand den här helgen. Väl investerad tid, konstaterar jag lite förundrat!

Åh, nu på eftermiddagen när solen kom fram lutade jag mig bakåt, med lätt sinne och kroppen bar, en vilostund i fällstolen på balkongen. Pustade lite och njöt, njöt, njöt omsluten av strålar, blå himmel och små lätta moln.

Beslutsprocess

Tre åttaåringar ligger dästa i soffan efter intagen lunch. Jag hör deras beslutsprocess. Alla tre uttrycker sin mening i kör ( buuu eller jaaa). Blir det inte enigt kommer man med ett nytt förslag.
- Vem vill kolla på fotbollsbilder? - Buuuu! -Jaaa!
- Vem vill spela tv-spel? Buuu! -Jaaa!
- Vem vill spela fotboll? - Jaaa! -Buuu!
- Vem vill hoppa studsmatta? - Jaaa! -Buuu!
- Vem vill bygga lego? -Buuu! -Jaaa!
- Vem vill ligga kvar i soffan? Jaaa! Unisont. Därefter bara rasslar alla upp, ut genom altandörren, slänger sig på studsmattan och börjar brottas....

Denna fredagskväll

Har rensat, röjt, sorterat, kastat. I eftermiddags började jag och nu tror jag har fått upp ångan tillräckligt för att fortsätta i morgon. Detta röjande gör mig gott! De gamla unkna energivråna ger plats för luft, nytt och fräscht. Funderar också på att tvätta köksgardinerna i samma höj!

Har hängt om några tavlor. Blev glad av att plocka in några spretiga, rätt anspråklösa prästkragar till toaletten... (jag tycker nog ändå inte att fotot gör dem rättvisa)

Maken har suttit denna fredagkväll vid datorn med vår 8-åring klistrad tätt intill sig och bytt fotbollsbilder via Blocket med andra 8-åringars mammor och pappor. Det skulle jag inte ha tålamod med.

Titta in här om några dagar om ni vill se några hundvalpar som idag bara är 3 dagar gamla.

Sov gott

Nedbäddade av varsamma små händer. Eller heter det nerbäddade?

Inga stora åthävor

Njutningen av havet får vänta någon vecka. Jag trivs med att bara gå här hemma och loda på semestern, göra väldigt lite. Baka en sockerkaka. Vara del av barnens världar mer än jag brukar kunna vara. Fila fötterna. Hinner vända på en och annan liten sten. Suga på en och annan klokhet från min bok.

En del av boken "handlar om vad som krävs för att vi ska uppfatta själens rop och kunna besvara det... hur det känns när kanalen mellan dig och din själ är öppen... När dina handlingar är innerliga känner du en flod röra sig inom dig, en glädje..."

Uppdatering: Sockerkakan står i ugnen, 24 bakavbrott senare. Varav det som just nu kom på tapeten - köra över dottern till kompisen. Det blev ingen innerlig sockerkaka den här gången. Men förhoppningsvis god. Välkommen över på en bit!

Hopp

Jag tog mig en joggingtur ikväll igen. Sprang förbi ett äldre, vithårigt par, som stöttade varandra längs gången. Kvinnan sa till mannen, eller halvskrek egentligen, men med varm röst och med påtaglig medkänsla:
- Där satt två trötta arbetare.
- Jaså, jaa, svarade mannen.

Männen hade jag också lagt märke till. De var putsdammiga, grå och såg helt slut ut. Arbetsdagen var slut nu kl 21.00. De verkade vänta, kanske på att bli upphämtade.

Jag vet inte hur min hjärna associerade, men jag kom att tänka på en rubrik i SvD idag "70-åringar nöjda med sexlivet".

Tack för idag!

Om jag hade haft

min kamera (batteriet urladdat och laddaren är kvar på Gotland) skulle jag ha bjussat på hur trist och svart min kastrull nu ser ut i botten, för att variera mig lite. Inte bara frossa i inlägg om min själsliga och andliga utveckling genom naturupplevelser och möten som annars verkar vara ett tema i mitt liv just nu.

Jag lyckades med bedriften att bränna fast spaghettin i botten hur som helst. Och där hade jag 8 munnar vid bordet att mätta. Jag sneglar lite avundsjukt på ett och annat matlagningsbesjälat inlägg i någons blogg, spättor från Orust...

Med naturens hjälp

Under de sköna dagarna på Gotland med vänfamiljen tog jag mig en joggingtur längs grusvägen. Det blev en speciell joggingtur - alla vilda blommors nästan overkliga skönhet i dikesrenen, ljuset över de öppna fälten, skuggan av de knotiga tallarna, min enslighet i den storslagna naturen... min andning och mina löparsteg var så flygande lätta...

Plötsligt ramlade bitar på plats och jag fick en glasklar insikt om vart jag är på väg med mitt värv framöver, ingen stor förändring, men en tydligare riktning... Yes! This is the way it shall be! Och jag har ingen brådska, tänker njuta av resan!

Öde känsla

Jag cyklar runt med mellansonen. Någon måste väl vara hemma att leka med? Det är övergivet här, avfolkat i området där vi bor. Men koltrasten sjunger som vore det dess sista sång. Och det är här livet pågår för oss, just nu.

Äh, vi tar oss en glass! Och hoppsan och vips fann vi tröst i sötsaken.

Under skymningspromenaden

- Du ska skriva den bok, sa min väninna menandes, med sin amerikanska brytning och strök sitt blonda hår från ansiktet. Vi stannade upp. Jag kunde se hennes blå ögon. Hon menade allvar.

Jag hade berättat om hur min syn på livet mer och mer handlar om att konfrontera skuggorna för att bli allt mer fri, livsbejakande och autentisk. Om hur alla sidor och motpoler här livet hänger ihop - skugga och ljus, sorg och glädje ...Om att intregrera dessa...

Efter detta berättade jag om boken som just nu träffar rakt in i mitt hjärta, så långt jag läst... Och som jag känner nu, att i vars anda, jag någon gång under min levnad skulle vilja ha varit i närheten av att ha skrivit blott några rader...

Och vi tog i hand på att vi ska besöka ett speciellt "land" i California tillsammans. Pirrigt, spännande, galet!

Omtanke

- Du är väl rädd om integriteten? värnade brodern om sin bloggande syster, berättade hon och förklarade att brodern hade sitt speciella yrkesperspektiv. Vackra är de minsann broderns ord!

Trivs bäst i öppna landskap

Den gotländska naturen fyllde på med livskraft. Alla blommor och andra besjälade varelser som kom i min väg...

Semester

Imorgon bitti beger vi oss till ljusets ö för att hälsa på vänner! Då säger jag hej på några dagar, bloggen!

Gul och kul

Här kommer hon med vår lunch. Jag vill hylla henne, min kollega som alltid värnar om HUR vi jobbar tillsammans! Ibland blir det knökigt, som häromdagen när vi skulle slå ihop våra två varsina tallrikar till en, inför hösten.

Hon vill inte bara vara konstruktiv, hon vill också känna sig kul!

Kärleksbett

Tack för lunchen idag, väninnan min och bett i sidor vi har....

Förlösning (frölösning)

Busstrejk. Promenad till tunnelbanan. I en sluttning står denna bleka, spöklika, ensliga men sällsynt vackra kvarleva, en skugga av fornstora praktdar. En viktig uppgift kvarstår att fullborda innan den ge upp i denna värld - sprida livets frö för att sedan vila förlöst, viss om sitt bidrag till släktets bestånd ...

Eventuella botanister må invända.

Skönt

Där jag känner det tungt och besvärligt, där, just där jag behöver det, kommer han, min käre, med ljus och lätthet.

Precis så här

Precis så här känner jag mig - mogen och frörik, i blom, oerfaren och outslagen ... när jag tänker på vad jobbhösten har i sitt sköte. Men först, välkommen semester, snart!