Barnen och kompisar sitter och fikar. De berättar om sina upplevelser av utlandsresor. Mina pojkar vill bräcka de andra i allt - hotellfrukost, bassängstorlek, närhet till Waterworld... så tolkar jag det i stunden. Jaha, jag hör hur jag blir tillrättavisande och aj, där känns något inte bra i magen!När jag lyssnar lite mer öppensinnat handlar jämförandet kanske om nyfikenhet, stolthet och berättarglädje... I vart fall också. Eller så rent om att hävda sina små egon? Jag vet inte. Jaja, jag inser i allafall att jag har svårt för min vem-kan- kissa-längst-sida. En högst mänsklig sida som vore skönt att krama. Liksom den dömande sidan, den gamla godingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar