Får jag lov?

Sammanträffanden. Till synes slumpvis sådana. Vi har alla varit med om dem. Du ser någon som påminner dig om en gammal kärlek. När du kommer hem upptäcker du att du plöstligt fått ett sms av denne. Du tänker att du ska ringa till en person, just i den stunden ringer din telefon och voilà, vem där om inte just den du haft i tankarna.

På Gotland, en kväll efter middagen, spelade vi musik vid bordet så att sädesfälten gungade. Peaken för mig var av någon anledning Syncronicity med The Police. Tänkte inte på texten, eller ett dugg på vad titeln betydde eller innebar. Bara blev liksom uppfylld av just den låten där i natten. Några veckor senare läste jag om fenomenet synkronicitet och blev så fascinerad.

Jag testar. Om man sätter på sig synkronicitetsglasögonen kommer man att se dem mer och mer, dessa sammanträffanden i universum över tid och rum. Och har man intentionen att ge dem mening, dessa välvilliga vinkar man får, kommer man att kunna dansa en allt skönare dans med sitt universum...

När du kryper till kojs råkar du titta på den trasiga barometern som brukar vara parkerad på Wackert W. Ojdå, den har fått liv! Intuitivt känner du att du vill titta till ekan. Och så räddas årorna från att flyta iväg...