När det är som vackrast...

...och som allra mest löftesrikt, knoppar brister och livet sjuder i varje cell, får uttrycksrum vila.

Vårliv

Ljuset är här. Värmen är här. Myllret på uteserveringarna är här. De putande gravidmagarna är här. De förälskade paren är här. Blommorna. Barfotapojkarna. Och fågelsången. Och alla aktiviteterna.

Klassdisco. Han byter om till de svarta jeansen. Lånar storebrors Axe. Fixar håret med vax. Bjuder upp. Dansar med tolv av tjejerna. Några flera gånger. Var han inte lite stolt när han berättade det? Så modig var i alla fall inte jag när jag gick i tvåan.

Ovanlig måndag

En vanlig måndag i maj ska jag paddla hela dagen med en kompis. Med honom ska det bli extra kul, naturkillen som blir ett med sitt hav när han står där, dag ut och dag in, i sitt vadarställ,
med sitt flugfiske.

Nu fixar han en kajaktur för oss, med lunch också! Och har lovat havskänsla! Denna måndag i maj. I´m delighted.

Tempen på relationen

Min kollega och jag ses nästan aldrig nu för tiden. Vi går om varandra. Idag fick vi oss en spontan långlunch i solen. Vi kom att prata om vår relation. Hur vi ser på den. Vi hade inget att rensa men varför gör vi inte det oftare, pratar om hur härligt och kanske besvärligt det är att ha en relation ihop med varandra? Kan man fråga sig. När jag slutat på jobbet kommer jag hålla kvar i den här relationen.

Ja, flyg!

Vilken lycka att få uppleva ögonblicket när de lyfter, de som flyga skall! (Handen symboliserar flygsammanhang)

Och så blev jag spontant kallad...

...töntig idag! Det var uppfriskande! Och helt riktigt. Jag var feg (att inte säga vad jag ville ha).

Lyftande

Hon slår till med klokheter. Och det kvittrar allmänt om henne. Jag blir på gott humör i hennes sällskap. De bruna lockarna guppar när hon skrattar. Ögonen plirar av finurlighet. Hon sänder mig små sms så jag skrattar rakt ut. Stolliga kvinna. Och hon tror också på tecken och sånt.

Igår småpratade jag, på vägen hem från Ica, med taxhussen, en gammal vän. Jag delgav honom en tanke att köpa mig en matta jag spanat på till hallen, just som en symbolhandling för en bra snurr på företagandet i höst, en flygande start "act as if" (flygande matta inte heller så tokig symbol). Då sa han "Du kommer ha att göra". Sättet han sa det på var otroligt lyftande. (Mattan hade dock redan flugit iväg, den var såld, konstaterade jag idag)

Det vackra paret

Det har kommit till sjön, det vackra paret! Första gången jag sett det, idag. Jag går dit ofta. Ett nytt par. Förra året sågs en ensam svan i sjön. Eller var det förförra? En sorgsen änka eller änkling... För visst är svanen monogam?

Jaha, där har jag en kotte

Tvagningsdagen

Råttor. Kaniner. Människoungar. Om söndagarna tvättas både burar och hår (jag helst mina händer tvår)

Blad som öppnas

Härlig helg igen. Dynorna ligger på altanen och inbjuder. Solen skiner och att jag förväntar mig en dag med sköna, sittande stunder. Kaffe och sällskap! Det blåser visst. Får sitta i lä.

Arbetsveckan var givande, kändes bra att tas i bruk igen efter det slappa lovet - coachade och höll kurs - känns så meningsfullt. Hade möte också med det alstrande gänget som jag vill bygga framtiden med - där alltid nya kronblad slår ut...

Under en resa på tunnelbanan mötte jag en kompis från gymnasietiden. Det var 23 år sedan vi sågs. Det var också ett roligt blad som öppnade sig. Det är som att minnen och personer från förr ska upp ur jorden denna vår... Likaså under den vackra vårpromenaden igår - vi delade med oss av minnen, gjorde små besök bakåt, återskapade... och blev nog lite rikare, i nuet...

"Din lilla soltjej"

Så fint kallades hon, i ett mail jag fick häromdagen. Jag gillar den här bilden. Trots att hon gör nåt med munnen... Nu tar jag en liten bloggpaus på några dagar. Hej så länge!

Påsklov del 3

Det ville sig att teglet kom på plats! Det hade vi inte planerat. Det ville sig också många fikastunder i solen. Promenader. Lättja. Några spadtag. Hjulet till skottkärran byttes men small igen. Det ville sig inte.Mycket hopp på studsmatta och kanindressyr...ville det sig också. Och i säng i tid ikväll vill det sig absolut!

Känns som rätt val att vara hemma och bara rå om oss själva det här lovet.

I miss it

Lugn. Skön. Ledig. Vakna sinnen. Men Nyfikenhet, var är Du? Jag brukar ha liksom vittring på spännande spår, vara i olika forskningar om stort och smått...Böckerna brukar ropa på mig. Frågorna brukar komma. Nu har det varit tomt på undersökningar ett tag... Stilla.

Funderar dock på att skaffa mig en vassare kamera ...

De finns

Min far finns i vattnets solglitter... Min gudfar finns i sjöns alla fåglar...

Syskonen

I en värld bortom datorer och kompisar hittar de varandra.

I ett litet hörn av Sörmland

Där njöt vi igår av tidig vårsol och picknick i naturen med bland annat mormors quiche lorraine och farfars påsktårta.

Idag tog våren ett rejält temperaturskutt uppåt. Och inte ett moln på himlen! Kroppen har fått jobba. Pinsamt, tycker 11åringen, när hans mamma krattar trädgården i bikini. Kanske det.

Plutande kärringar

...kan vi stå för denna skärtorsdag (Stina 5 år har ritat sig själv och sina kompisar)

Påsklov del 2

Där sitter min man i duggregnet och tänker ut hur takpannorna ska läggas. Snart dags för taklagsfest?

Påsklov

Inga högt flygande planer. Vi ska mest glida runt... tjohoo!

Bräckligt?

Jag var så hög på mitt rensningsbeslut - att avsluta mitt fasta jobb som jag också trivs med för att ge plats åt konsultverksamheten, göra rätt saker, i rätt sammanhang. Nu kommer det över mig då och då små moln. Ska det bära ekonomiskt i höst? Jag vet att molnen är en del av processen.

Beslutet är tagit och det är inte bräckligt. Egentligen inte tron heller - det ska bära. Yes, bollen kommer att rulla...

Önskar ni kunde höra...

... den magnifika aftonkonserten jag satt och njöt av ...

... medan min lilla dotter, på barns vis, lät sig uppslukas av att peta med en pinne i kärret...

Ändrat rytm

Lite förvånad känner jag mig. Sedan en vecka tillbaka vaknar jag plötsligt av mig själv innan tuppen gal (eller heter det före?) Har börjat att lyssna på när det tidiga "sömntåget" kommer... Kanske en del i min rensning... Jag undrar hur jag var som barn, morgonpigg?

Yppiga damer

Ja, jag roar mig...

Till en vän

Stå inte vid min grav och gråt
För jag är inte där
Jag sover inte
Jag är tusen vindar som blåser
Jag är diamantglittret i snön
Jag är solljuset över mognad säd
Jag är det milda höstregnet
I morgonljusets mjuka stillhet
Är jag den snabbvingade fågeln
Stå inte vid min grav och gråt
Jag är inte där
Jag dog inte

(okänd amerikansk-indiansk författtare) Det gör inget att jag publicerat dessa vackra rader en gång förut.

Old friendship

Vi lärde känna varandra på högstadiet. Deltog i skolspexet i 9an. Gick sedan på samma gymnasium och var intresserade av killar och av att ha kul. Vi höll båda på att sänka våra betyg när vi deltog i gymnasieshowen, Soaré 83... Hon kom aldrig efter till Paris som aupair men vi delade en hel uppsalatid - många dråpliga, underbara minnen. Vi åkte en gång på solsemester och slog runt. Jag blev magsjuk och fördärvade även hennes lakan. Vi blev osams för ett slag... Och så gifte vi oss, fick barn och flyttade till Stockholm.... med var sin man... och vi har följt varandras turer här i livet... känner nog varandra och varandras löss...

(på bilden ses en annan friendship)

Tung

Jag har hållit det, mitt löfte till mig själv sedan sportlovet, att motionera 2 gånger i veckan. Men idag gick det trögt att jogga. Fick släpa mig runt spåret, kroppen var tung, tung som bly... Medan jag masade mig fram luckrades himlen upp och solen kom fram och underlättade... en stund...

Solstund

De två solglada kvinnorna jag förtjust hade på altanen idag, hjälpte varandra att bestämma sig. Bestämma sig att ta modiga kliv, att känna rädsla och våga ändå...

Tredje kvällen på raken

Solen går ner och sätter himlen i brand. Och jag brinner av positiv förväntan. Har nog aldrig varit så redo att ivrigt men varsamt och medvetet ta emot våren i sin gryning. Och jag har känslan att jag är med och skapar mitt liv...

Uppdatering: Ta emot våren som kommer med stormsteg...

Dåsig färd

Sittligger med rumpan långt ut på tågsätet, ansiktet vänt mot solen utanför den smutsiga rutan.... anteckningsboken ligger platt på magen, händerna vilar tungt däruppå... solglasögonen avskärmar ljuset och musiken flödar genom hörlurarna... käken hänger slappt... Känner varken för att läsa, reflektera eller ta in omvärlden... bara dåsar...

Vi ska förbereda vårt uppdrag

Solen skiner från en klarblå himlen. Vi ser våren på gång lite här och där... Vi unnar oss att glida runt i stadsdelen där hon är uppvuxen... tills vi landar på ett café som känns rätt för stunden. Vi vet att vi kommer att vara effektiva när vi sätter igång med det vi ska. Och sedan ett café till... Vi har varit ett bra tvåmansteam sedan länge...