Genom att bit för bit förbereda mig och närma mig uppgiften steg för steg, är jag nu plötsligt framme där jag, fascinerande nog, närmar mig en känsla av koll. Inte full koll, men OK koll. Kom ihåg detta när du känner dig pytteliten inför en utmaning nästa gång, Lotta. Du kommer att kunna växa in i det. Så då får det bära iväg på en ny jungfrufärd i morgon, då! Utan risk ingen växt. Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Då säger jag med emfas: Lycka till! Det går säkert som på räls!
Hoppas det gått bra i dag och att du lärt dig och tar med dig så du känner dig mindre liten inför nästa utmaning. Men om du känner dig mindre mindre nästa gång så kanske inte växandet blir lika häftigt vad vet jag. Skönt och glädjande att du är på spåret med just den här kursen i allafall.
Märta och Ankie, tack snälla för er uppmuntran! På räls och på spåret, ja det gick riktigt bra! Nu har jag en blandad känsla av lättnad (skönt att det är passerat), mersmak (på det igen) och stolthet (tänk, hur det blev). MEn nu ska det vara lite lugnare ett tag på växtfronten.
Hittade din blogg och det här inlägget när jag googlade på "känsla av koll" som ligger i min mentala bloggkö.
En skön och vilsam stämning tycks finnas här hos dig. Titta gärna in på livstid.net någon gång. Där är det fler ord och färre bilder, men ibland samma stämning.
Välkommen Sara! Det är alltid kul att höra hur någon upplever ens blogg! Jag ska titta in till din blogg senare.
Skicka en kommentar