Det liksom öppnas en dörr till en slags salighet efter en coachingdag som denna. Ur en oändlig källa i bröstet, flödar det, väller fram ... kärlek! Jag kan då bara tacka, tacka, tacka! Jag och min kollega avslutar dagen, förtjusta över vår sponanitet för stunden, med att sticka upp på loftet, kasta av oss stövlarna och hon läser där en visualiseringsövning från boken Krama din skugga för mig som redan ligger utsträckt på golvet. Lämnar sedan jobbet lätt svävande... Och det är så ljust ute också ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar