"...varje gång någon kommer i vår väg finns det alltid ett budskap. Slumpartade möten finns inte. Men det beror på hur vi reagerar inför dessa möten om vi kan ta emot budskapet eller inte. Om vi pratar med någon som korsar vår väg och vi inte upptäcker något budskap som hör ihop med våra aktuella frågor, betyder det inte att där inte fanns något budskap. Det betyder bara att vi missade det av någon anledning..."Jag känner mig nyfiken...
10 kommentarer:
Och jag tror på det där. Men varifrån kommer citatet? Någon ny spännande bok du kan tipsa om kanske?
Yogamamma, citat kommer från en bok du redan läst :-) Den nionde insikten. Men samma budskap kommer ju igen i flera "andligt" orientade böcker, t ex hos Deepak chopra vars böcker jag njuter mycket av.
Har av "en slump" ;) hittat till din sida, du är bara så underbar! Jag har inte hunnit läsa alla dina bloggar eller sett alla dina härliga bilder(har ju nyss hittat hit *skrattar*) men jag kan bara stämma in i den energivåg du sänder ut. Hoppas du "smittar" många. Synkronicitetsglasögonen på, sinnet öppnat - hej världen här kommer jag i sökandet efter Fenixprocessen. Livet är allt underbart ändå mitt i all bedrövelse.
Kärleksfull -underbar signatur! OCh du "trillar in" här på min sida, i dig själv ett budskap till mig... Jag blir väldigt nyfiken på dig förstås. OCh det vet du. Känns som om du redan känner mig, du träffar rakt in i mitt inre väsen. Tack och varmt VÄLKOMMEN!
Tack min vän ute i cyberspace. Du sitter där...jag sitter här men ändå är vi på samma plats. :) Ditt VÄLKOMMEN! har gjort mig varm inombords och tårögd. Vilken kontrast att vara gladledsen på samma gång. Men tårarna är inte ledsentårar utan en reaktion på den kärleksvåg du sände mitt väsen. Tack för det! Jag behövde den.
Befinner mig mitt i en Fenixprocess med allt vad det innebär i känsloanstormningar. Men jag välkomnar dem - känslorna - de är och ska förbli mina vänner.
Uttrycksrum jag har nu döpt dig till Uttrycksfull *ler* Det blev ditt namn när jag skulle svara på ditt inlägg... Ja innerst inne visste mitt väsen att göra dig nyfiken...det var ju även det du slutade ditt inlägg med: Jag känner mig nyfiken....
Jag är helt ny här men det var inget problem att komma på ett "namn". Jag känner mig otroligt kärleksfull och vill inget hellre än att dela med mig av det min bägare flödar av - Kärlek.
Jag tror på att leva livet kärleksfullt - då blir inte livets vedermödor en plåga. Men jag är inte fullfjädrad i detta, och jag har heller inte varit det hela mitt liv, men man föds inte med visdom, den måste man fövärva.
Varma kramar till Dig och till alla som läser dessa rader. <3
Tack Kärleksfull, för din respons på det jag ville sända. KÄnns stort, speciellt eftersom jag inte vet alls vem du är eller hur du hittat hit. Min lilla blog har bara ett fåtal läsare...som jag visat vägen hit... För mig är du mystisk :). Men som sagt jag välkomnar dig av hela mitt hjärta.
De trösterika orden "I mörkret finns ljuset" är något jag håller för visst. Glad att du har dina vänner (de du skriver om).
Önskar dig allt gott i din process.
Tack! Fast ordet inte på långa vägar kan beskriva den tacksamhet jag känner - att ha hittat till dina inre budskap. Korta kärnfulla tankar med underbart uttrycksfulla bilder.
<3 <3 <3 Här är jag <3 <3 <3
Vägar korsas, vägar bryts kanske hittar de tillbaka. Men vad är väl bättre än att leva livet fullt ut trots att man på sorgen stundom får smaka?
Himmelriket nära? Eller himmelriket långt bort? Varför söker man ofta "kämpa emot" och sig själv försaka när nu livet är så kort?
Ja frågorna är många och tankarna kännas ibland för trånga. Är det för att vi oss själva på vägen "tappat bort""?
Tidningarna basunerar om "helvetet på jorden" men behöver vi lyssna och tro på de tomma orden? NEJ, inte ska vi göra det - eftersom vi inners inne vet...att vi äger den heliga graalen.
I Ditt hjärtas varma djupa glöd, finns all den visdom Du behöver. Den ger Dig tillgång till en oändlig källa av kärlek värd mer än finansmarknadens så kallade klöver. Ja innerst inne vet Du - Du har allt Du verkligen behöver.
Att älska är en gudagåva alla får, att bli älskad av någon annan är en bonus vi inte alltid förstår. Denna insikt är viktig att vårda så Du förmår att älska Dig själv istället för att se livet som en kärlekens plåga.
Mitt hem är min borg, i mitt hjärta blandas kärlek med sorg. Mannen jag älskar, jag har förstått det nu. Han vill ej mer, eller tvekar så starkt att han hellre ger uttryck för att ett ska bli tu.
Men varför sörja för det som ännu ej varit? Varför inte glädjas åt stunden här och nu - jag har ju själv all den kärlek jag behöver? Ja, jag har ju rätt fast det i stunden just nu är så svårt att fatta.
Kan hända är det jag som kämpar ett krig jag inte kan vinna. Om han ändå inte vill - ja då blir jag ju inte "hans kvinna". Jag ska göra mitt bästa att "släppa taget" och faktiskt se till att ge min kärlek till det egna jaget.
With love Kärleksfull
Hjärtesorg. Aj. SVårt.
Jag anar i dig en oerhört resursstark person rustad med uttryckets gåva, poetisk ådra, ett stort hjärta, djupa självinsikter, visdom, mod... och det känns som att du vet vad du behöver. OCkså att du har tillit till att "något bättre" redan är på väg...även om det inte känns så just nu...eller?
Skickar dig all värme jag kan.
Kärleksfull, läser dina rader igen och blir igen nyfiken på och betagen av den visa vännen där i rymden mitt i den kännbara fenixprocessen...Allt gott!
Tack min varma vän där ute i etern, för stunden sitter jag "fast" i den känslomässiga "smeten". Ty Fenixprocessen har accelererat med en kraft så stark, att jag för stunden inte riktigt under fötterna har någon fast mark.
Jag vet att kärlek från andra är en bonus - ja en gåva. Men att "hålla tillgodo" med detta är i min Fenixprocess aningens svårt att acceptera - det kan jag lova. Jag har slitits mellan förtvivlan och hopp. Trots att jag vet att jag kämpat i ett "dött lopp".
Mina känslor sköljer över mig gång efter annan, tankarna tränger på innanför pannan.... Vad är det jag gör, vad håller jag på med? Jag undrar försiktigt vem är det jag egentligen tankarna slår med? Fast jag behöver inte länge undra, det räcker med att sakta och kärleksfullt räkna till hundra...
Jag vet vad jag borde, jag vet vad jag kan, men för stunden är jag till del "förblindad" av kärleken till en viss man. Min saknad är stor, min känsla är stark ja "onyttigt" stark vid det här laget. Av den anledning fick jag till slut en välriktad "spark" som fick mig att tvingas släppa taget.
Det var inte vad jag önskade eller ville för stunden. Men det behövdes för att jag skulle öppna mitt hjärta på vid gavel och inse att mina tankar om kärleken hade gjort mig bunden. Bunden vid en annan person som ställföreträdare för kärleken i livet - jag inser att jag har lurat mig själv och tagit oss båda för givet.
Nu går jag i Dantes dunkla skog och vilset irrar, fast allt är i sin ordning och den sanna kärleken otåligt på mig väntar och pirrar. Jag är förtröstansfull och ska göra mitt bästa att om mina inre motstånd släppa taget. Mitt sanna namn är "kärlek" och det finner jag bara inuti det egna jaget.
Det är lätt att gå vilse i Dantes dunkla skog, och utan tillit till "ordningen" kan man lätt förledas att få nog. Men jag vill inte till "ruta 1" vandra tillbaka jag har ju genom smärtan den sanna kärleken fått smaka.
I varje ögonblick i varje stund - lyser mig kärleken äppelkindad och rund. Men det är endast genom det öppna sinnet som jag den sanna kärleken når. Jag är tacksam för det som hänt även att jag inte allt ännu riktigt förstår.
Jag är tacksam för det som finns omkring mig i livet och jag har fått mig en läxa om att inte ta något för givet. Vi är alla en del av universums ofattbara - och allt vi behöver det har vi - fast bara till låns att förvalta - kom det ihåg - kära rara.
Varma kramar från Kärleksfull
PS. Boktips till Yogamamma: Frihet är - av Brandon Bays DS
Skicka en kommentar