Observation under hösten

Jag hade lättare att konversera med folk, bjuda på mig själv och föra mig i salonger förr i tiden, känns det som. Bara så.

Verkstad denna luciadag

- G..r..ö..n.. GRÖN!! - Ja, men lilla unge, du kan ju läsa mycket mer än jag trodde! Pysselboksblad, på blad, vänds.

- Jag går ut i garaget? -Ja, gör det du. Vi ser ifrån huset hur svetslopporna hoppar därinne.

- Jag går till Klas, mamma! -Ja, gör det du. Han lämnar ett slags energihål efter sig.

- Jag önskar mig en miniramp i källaren eller utomhus i julklapp... -Ja hm, gör det du (han har utförliga länkar till sin önskelista)

- Hörni, nu sticker jag ut och joggar... -Ja, gör det du, säger jag till

- Hörni, nu sticker jag ut och joggar... -Ja, gör det du, säger jag till mig själv.

x

PS. Inte ens maken själv ser vad hans garagebild föreställer. Ägaren av skateboard och skor har godkänt meningen om honom och gett tillåtelse att lägga in bild. Det tjänade han ett par orangea, nya skosnören på, förhandlaren där.

Ung fredagkväll

Bara så skönt att vara i början på en skön, löftesrik helg! Och fina tulpaner, det har jag.

Min svägerska som tydligen inte hört talas om flugan spikmatta undrade om jag var från vettet när jag övervägde om det kunde vara en vettig julklapp till svärföräldrarna... En SPIKMATTA??!!.....................................................................................................................................................................

Jag hör mig själv mixa ord ibland. Dottern tittar just nu på "Säxan Hur-tant". Ett ärftligt drag, tror jag, detta ordmixande?

x

(bloggen är inte överens med mig om mellanrum som jag vill göra i texten, märkligt. Jag blir nästan Surtant) PS. Nu har jag fått min vilja igenom.

I mitt huvud

Saker och ting börjar sortera upp sig inför nästa termin. Känns bra.

Samtidigt börjar det gå upp för mig efter förra helgens övningar vad häftigt det är att vara med när en grupp tar fram sitt ledarskap allt mer och vi alla kommer ut mer och mer ur våra skal.

Tågfärden

Gillar att åka tåg. Ensam. Jag och mina tankar. På färd. Både mot kända och okända mål. Och samtidigt här och nu. Bara sitta stilla, titta ut och låta mig färdas...

Här har ni oss båda

Han och jag. Vackert par?

Jag följer min stjärna

Där satt den. Sista dagen i en serie av kursledardagar den här hösten. Ett slags självuttryck detta också, tror jag. Känner mig stolt och glad över hösten - dess många små uppdrag, alla led i ett större. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag får ägna mig åt min inre övertygelse.

Nu ska det bli skönt med jullov snart. Men inte än.

Vad bäst göra?

Förhållningssätt i denna konjunkturssvacka? En dos realism. En dos tillit. Plus en smart strategi.

Sweet dreams

Den här lilla tösen, barn nummer tre i barnaskaran, har vi nästan aldrig lagt för kvällen... (man får tänka slöa föräldrar). Hon somnar lite här och där när hon tycker att det är dags, oftast i rimlig tid "Nu vill jag sova". Ibland i sin säng. Inte sällan vid min sida när jag sitter och läser... Tack för idag och god natt!

Utfästelse

Det var så länge sedan jag hade mitt fria virvlande under onsdagar,19.00-21.00. Jag utfäster här: Nästa termin kommer dansen att stå i blom. Så får jag lov? Någon?

Dans för glädje. Dans för utveckling. Dans för motion. Dans för gemenskap. Dans som uttryck. Dans för att väcka kroppen...och släppa knoppen...

Mer och mer

Två givande dagar på mysiga Grinda Värdshus med kollegerna i företaget vi bygger. Första dagen jobbar vi med vårt klimat hela dagen. Vi tycker att det är tryggt och öppet. Pratar om gnissel och spänningar. Skapar spelregler. Ger varandra feedback. Tittar på våra individuella styrkor och fallgropar. De senare faller vi i när våra styrkor blir överdrivna. Vi hittar våpet, harmoniknarkaren, överkritikern, fladdrande höstlövet, fundamentalistiska krigaren, sleezebagen m fl. Var och en av oss döper sin goding (gissa min). Vi tittar på möjliga, motsatta sidor till dessa, att utveckla. Så skålar vi och äter julbord, kryddat med lite "tuffa frågekort".

Dag två formulerar vi vår vision och vår uppgift. Orden ska kännas rätt för alla. Efter dessa dagar äger vi alla företaget mer och mer. Mer och mer.

PS. Om någon är intresserad av korten till nyårsmiddagen eller så, skriv en rad...vi säljer dem.

Kan knepet

Jag var hos henne idag, min tysta. Spakänsla. Tända ljus. Soft musik. Vackra blommor. I feel good. Får massage i hårbotten, i tinningarna och i pannan... Mmm... spinner som en katt. Då masserar hon lite till.

Fortsätter nu på spavägen. Ger mig själv ett godnattbad med de vackra badskumstvålarna jag fick igår. Jag vill knappt använda dem. Lyx.

Sov gott! I morgon väntar spännande konferens i två dagar ute i skärgården.

"Det blir svårt"

Oraklet har talat

Under middagen med "teamet" igår förkunnade en av teammedlemmarna att vi alla skulle få träffa våra personliga orakel, till kaffet. Vi fick formulera en fråga som vi ville ha svar på.

Vad behöver jag för att mitt yrkesliv ska bli KUL OCH SKÖNT i vår? löd min.

Så skulle då oraklet tala till mig. Min tur att öppna mitt orakelägg. Jag såg alla smådelarna som ramlade ur det och tänkte högt, helt allvarligt "det här blir svårt" (varpå folk skrattade). Såklart att det blev svårt då att klara uppgiften på bordet. Jag satt och fumlade med mitt lilla bygge, nej, hade ingen lust att följa instruktionerna steg, för steg. Tappade lusten för bygget. Och så gick det upp för mig att det är så jag tänker på flera av vårens utmaningar "det blir svårt". Aha, det förhållningssättet behöver jag skifta. Tack oraklet. PS Och så var det det där med att ha ett Varför.

Slå sig till ro en stund

Varför inte här? Mossan tar mjukt emot. Utrymme för flera...
PS. Ganska mossigt inlägg

Varken Huskors eller Matdiva

En icke vetande attityd. Den körde jag med idag på Ica. Då blev jag faktiskt nyfiken på riktigt. Vad rekommenderar folk för ost till pepparkakor? Annars hade jag i bakhuvudet att någon form av grönmögelost kunde vara gott, eller vad var det nu?

- Gouda, svarade en rar herre över 70. Det ska inte vara någon stark ost.

- Gorgonzola ska det vara, enligt en bestämd kvinna 55 +. Den smular dessutom inte. Se, den där är perfekt krämig!

- St Agur, log en ung kille. Ta lite fikon till också plus en droppe balsamico.

Kvinnan mer eller mindre stoppade osten i min korg. Why not? Men äh, gorgonzolan gör sig bäst utan pepparkakor. Det vet jag nu. Får se vad det blir nästa gång när jag frågar runt i butiken. Man vet aldrig.

Jag har en pepparkaksvariant av porslinet Måsen för övrigt.

Gör det bara

Nej, nu får jag ta och sätta mig ner på rumpan och tänka till inför morgondagens uppdrag. Få fram några lysande idéer. Någon åtminstone. Annars fungerar det inte. Jag känner motstånd! Hela helgen har varit så ledig, slapp och skön. Den som spar, han har... jag vet. Just do it!

Så denna blogg kan också hjälpa mig att få saker gjorda. NU sätter jag mig på rumpan - alldeles strax. PS Sådär ja

Singel

38:a och nybliven singel (var trogen vän i 5 år)

Don´t stop the music

Hög feststämning igår. Hjärtligt 40-årsfirande. Min blick hänger smått idag men jag ler fortfarande. Lite oartigt kanske att börja dansa med några medgäster redan innan efterrätten var på bordet... men nej, värdinnan såg inte ut att misstycka. Värden stängde av musiken så att tacktalet kunde hållas. Sedan gav jag mig hän i dansens virvlar tills droskan förde oss hem. Min ena sko blev kvar. Upptäckte jag i morse när jag gick igenom mina pinaler. Värsta askungen. Min prins var snäll och skulle hämta upp skon på festplatsen idag. But no shoe to be found...

Vad är då grejen med dansen? GLÄDJEN allra först. Rörelsen i kropp och rum. Rytmen. Musiken. Det fria uttrycket. Leken. Den sensuella frizonen. Allt i ett.

Bästa lördagen

När ingen tid finns att passa - då trivs jag bäst. Jag pysslar i hemmet. Lodar runt i myskläder. Kör en tvättmaskin. Läser tidningen. Lyssnar på musik. Drickar te och kaffe i omgångar. Tänder ljus här och där.

Dottern bakar tålmodigt pepparkakor (degen färdig och klar). Luktar härligt! Pojkarna är sysselsatta med sitt. En åker inlines i Fryshuset. Han sålde jultidningar, tjänade en peng som han köpte nya inlines för, istället för sin fars gamla från 90-talet (det förstår du väl, mamma, att de inte är så kul att åka med?). Han hittade de nya på internet och beställde hem dem från Tyskland. Enligt beräkningarna blev detta billigare, inkl frakt, än att köpa dem i Sverige. De är framåt dagens 11-åringar. Vår framtid.

Maken har sitt just nu pågående projekt i garaget. Garaget har numer också fått en musikanläggning. Dit kommer folk förbi och jag vet att det bjuds på "en liten knapp" där ibland.

Så skönt med lördagar - utan tider att passa. Bara festen på kvällen. Nu ska vi gå och köpa kristyr, på tub.

Dream on

Galen människa - med någon form av släktskap, kan det vara möjligt? - har skickat mig många roande sms om att testa nya... fenomen här i livet, våga sig på... Allt är OK i fantasins land, va?

Ska bli himla kul att gå på fest imorgon, svänga på höfterna. Känner redan musiken i kroppen.

Boken jag läser nu är en i genren om tankens kraft. Just denna bok får vi se om jag tar mig igenom men jag tror på tankens kraft. Mycket. Blir jag vad jag tänker? Blir det som jag förväntar mig? Hursomhelst kan jag påverka min upplevelse.

Har visst namnsdag idag

Gratulerar med en bild från din ungdom! (och hoppas matte inte säger nej därtill) Vad tänker du här, tro?

Solen har gått ned

Det var ett tag sedan - solen gick ned för dagen. Ron har lagt sig över stället. De flesta ligger förtöjda vid sina platser. Jag kliver in i mitt stilla uttrycksrum. Vet inte vad jag ska skriva, som så ofta, men fingrarna hittar ord vid tangenterna. Skönt att bara vila här, avsluta dagen.

En nyligen tillkommen läsare berättade att hon läst alla inlägg sedan i maj(!). Och att hon skickat bloggen till sina bröder plus ytterligare någon. Jag känner mig plötsligt lite förlägen. Men lugnet består. Och jag tackar för uppmuntran!

En dag i den konkreta världen

Administrerat idag. Varit noggrann. Haft reda på detaljer. Skrivit listor. Skickat mail. Formulerat körscheman. Ringt folk. Kollat upp fakta. Strukit poster. Bockat av. Ordning på rullarna. Ovanligt trött ikväll.

En bra sak till

Dags att börja på en ny bok. Vilken ska jag ta ikväll? Kanske någon av dessa?

PS. Det blev något annat.

Ljus idag

Gemensamt beslut i familjen att sluta med alla söta frukostflingor. Tre möten idag där hjärtat var med. Ett ljuvligt blont skratt likt en lekande vårbäck genljudandes i mitt öra sedan förmiddagen. Två varma väninnekramar på vägen till dagishämtningen. Prima pojkkängor hängandes på ytterdörren att ärva efter min gudson. Rosiga kinder efter bastun. Helt OK fynd i garderoben till helgens festligheter. Helskinnad make efter en dag på vägarna. En dag med många håvor!

Kan nog vara tröttsamt att läsa ovan, men jag känner mig glad när jag radar upp klimpar från dagen på detta sätt. Tack för idag!

Vad får mig att le just nu?

Jag gläds i stunden åt dagens coachingmöten som var så spännande! Jag ler när jag tänker på dagens lunchmöte med kollegan med den blonda flätan och på samtalet det bar iväg i! Jag blir glad av att storebrodern här i huset tar på sig skidkläderna och tar med sig lillasystern till pulkabacken nu, när jag inte ids. Jag ser fram emot att möta mitt "konsultgäng" i morgon...(Illustration av mellansonen)

Lite senare: Nu gläds jag åt att maken och strömmen kom tillbaka, ungefär samtidigt.

Som att hitta hem

Jag läser om fenomenet vemod och jag känner igen mig så mycket i de tankar som presenteras (senaste nr av bokklubben Natur och Kultur Direkt om Owe Wiktröms bok Till längtans försvar)

"Vemod är en undanglidande blandning av upplevelser: mild sorg över något ljuvligt, en mix av både längtande melankoli och smärtsam lycka" (Owe Wikström). Det känner jag igen.

Bokklubben skriver: "I stunder av stark lycka, eller när vi upplever skönhet, händer det att vi plötsligt slås av insikten om alltings förgänglighet. Det liksom smärtar till i hjärtat..." "Enligt Owe Wikström bär vemodet ett budskap, en insikt om livets skörhet, att det bara är just nu och vi därför måste förvalta det vi har så gott vi någonsin kan". Det känner jag igen. Känslan av vemod får en förlängning i någon existentiell fundering, såsom om förgänglighet...

"Utan vemod blir vi vilsna" är rubriken på bokklubbens text. Jag läser vidare och hittar allt mer hem.

Farväl till vännen

Hettad, nyponröd kind. Tankar på fotbollstränaren som ska flytta till annan ort. Inte lätt med farväl. Känslor kommer, tårar trillar...

Med den snurvlande, lille älsklingen i famnen minns jag min pappas visa (vem som skrivit den, vet jag ej)

Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind
Jag kan ro utan åror
Men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar

Det bar..

... iväg på långpromenad i den snövita skogen idag. "Maffiosiskt vackert", tyckte mitt promenadsällskap som inte dolde sin förtjusning över tanken på att jag skulle trampa ner i kärret. Men det bar.

Föraning

En pudervit vecka. Is på vattenpölarna. Halsduk och ordentligt knäppt jacka. Sidensvansar som tjattrar i trädets topp. Lust att elda i brasan. Ett mail från någon som längtar efter att åka längdskidor. Hyacinten som överväldigar med sin doft. Lättnaden i jobbkalendern... Det känns som en ny fas börjar ta form...

Liten hantlangare på väg

- Jag går ut till pappa i garaget!

Ståndaktig?

Nu känner jag att jag behöver ta hand om den här kroppen jag är innehavare av. Sätta den i rörelse efter en tid av att vara bihang till den stimulerade knoppen. En joggingtur? Det var länge sedan. I snömoset? Ja, varför inte? Fylla lungorna med frisk luft och få rosiga kinder! Men det gäller att komma iväg NU. Sätter jag mig ned.... Jag tror jag sätter mig ned...eller kanske inte....

Tripp

För några timmar sedan kände jag mig så här. Landar hemma med fötterna på jorden och laddar om för nästa dags tripp. Vi har alla vårt heroin, sägs det.

Åren i mina händer

Nu sitter jag med min gamla, tummade kalender för 2008 och med en alldeleles obruten för det nya året, 2009, i mina händer. Det är en speciell känsla att börja föra in framtidens händelser, att börja forma sitt kommande år. Reflektion blir det automatiskt. Vad har 2008 varit för år? Det har varit ett utvecklingens år, inte minst vad gäller mitt yrkesliv och samtidigt ett år med mycket skollov med barnen. Det har varit ömsom väldigt intensivt ömsom ganska stilla. Mest det förra. Jag vill nog ha lite mer av det senare.

Jag känner mig glad när jag tänker på mitt 2008. Också året när jag började skriva i mitt Uttrycksrum, faktiskt exakt för ett halvår sedan imorgon. Vad ska 2009 bli för år? Och hur vill jag att slutklämmen på 2008 ska vara?

Förlust och tröst

Någonstans på min helgturné har jag mist min mobil (den privata). Bara så att ni vet, ifall ni inte får svar. Har bara mig själv att skylla... Men fina tulpaner det har jag!

Uppdatering: Mobilen återfunnen i natt. Det var något hårt och kallt bland sängkläderna. Som man bäddar får man ligga. :-)

Vi tog vårt pick och pack

... och gjorde oss en riktig hälsa-på-helg, jag och barnen! Maken fortfarande i Kina. Många trevliga koppar kaffe i olika kök. Svägerskan som handlade jultidningar av min son bjöd på kladdkaka och vispgrädde. Barnens storkusin som flyttat till sin första lya med utsikt över Mälaren ställde fram en stor godisskål mitt på blanka förmiddagen. Hos mamma i Eskilstuna vankades det drink, middag och choklad. Min 40-åriga syster firade med gräddtårta. Mina svärföräldrar som gav sin sovkammare med tempurmadrasser till barnaskaran, bjöd på ost och vin på kvällen... och äppelpaj till förmiddagskaffet innan vi packade ihop oss och rullade med tåget hem från Eskilstuna idag. Känner mig inte direkt utsvulten efter den här helgen. Inte på något vis.

Smörar lite

Hjärtligt god helg, kära bloggläsare!

Maskotlycka

Han sover med den. Han har den med sig på fotbollsträningarna. Han bär den upp och ner i huset. Maskoten som han själv fått göra ritningen till och önska kläder till, i lagets färger. Fantastiska farmor - som skapat lyckomaskoten och bringat maskotlyckan till huset!

Vägen idag

Varit ute på landet idag, på en kursgård. Hållt i grupputveckling för 16 controllers. Hade skapat upplägget tillsammans med deras chef. Upptäckte att jag kunde luta mig bakåt efter en stund. Chefen gjorde det mesta på egen hand. Fick sina medarbetare att kommunicera om sin väg framåt i olika frågor där de tidigare kört fast. Steg framåt.

Högt flygande idé

På mötet idag berättade entreprenören om sin nykläckta idé, sin storslagna idé, helt i linje med livsuppgiften att få saker, verksamheter och människor att växa, expandera. Sagt kommer att bli gjort. Alla vi som var med i församlingen och var inkluderade i framtidsplanerna rycktes med i entusiasm, högt upp i skyn... Och jag fick lite lätt svindel.

Är du gravid?

-Jag, näe....? Två gånger inom loppet av en kort tid har jag fått frågan från olika håll. Nästa gång måste jag fråga vad som får dem att ställa den frågan.

Måhända är jag havande med något. Befruktad? Något i mig ska kanske förlösas, men inte någon mer liten unge...

Söndag kväll

Slutet på en lång vecka. Slutet på en kort helg, ensam med barnen. Ingen far hemma att fira idag. Novembermörker. Yogan på hyllan. Längtan efter att bli uppslukad av något vackert, något skönt för själen. Längtan efter ljus. Sommarbilder hjälper.

Och skapande pågår

I köket... Och på ovanvåningen pågår märkbart någon form av krigslek.

Sinnrika gevär skapade av lego, fick jag se sedan, i pannkakspausen (12 ägg till smeten för övrigt).

Skönt lugn idag

Har ljus tända. Många. Lyssnar på Lugna Favoriter. Sitter ned. Läser DN i lugn och ro. Berörs när jag läser på ledarsidan om Kristallnatten, idag 70 år sedan. Får lite ont i magen. Känner vördnad för ofattbart lidande som människor gått igenom. Och går igenom. Bläddrar vidare efter en stund. Fascineras av ett porträtt av Maryl Streep. Tänker att jag ska se Mamma Mia.

Står och stryker en stund, inte det minsta tråkigt. Letar efter benskydd och en försvunnen fotbollssko. Elvaårige sonen luktar Axe som han köpt för egna pengar.

Glädjer mig varje gång jag ser min lilla planta som fått sin plats där i koppen.