tisdag 3 februari 2009

Barnens frihetssteg

Minns att jag tänkte "Måtte allt gå väl" när jag släppte iväg dem på badutflykt den här sommarlovsdagen. Jag såg deras ryggar försvinna bort.

Hem kom de. Både glada och helskinnade.

4 kommentarer:

a n k i e f o n t ä n sa...

"Om det nu inte vore för det faktum att de cyklade".

Det var väl en två år sen nu, som din son (modell orädd) fick med sig min (modell försiktig) på cykel till Vällingby!!! De hade varit på teknikmagasinet och lyckan lyyyste i ansiktet på P-L!

Anonym sa...

Både cykel och bad hade gjort mig scary. Men både jag och maken är nog yrkesskadade. Jag önskar att jag kommer bli så oerhört kontrollfri som mina föräldrar, som släppte mig ut på äventyr precis hur som helst. Tänk vad det har gjort att jag upplevt mycket. Jag är redan alldeles för försiktig. Men har bemästrat pedofilrädslan och släpper hem barnen till olika kompisar. Ja, Uttrycksrum. Du vet ju vem jag är. Synd inte funkade imorgon, det går ju fler tåg..

C. Meow sa...

Och jag kan tänka mig att de var stolta och lyckliga att fixa det själva :D

Uttrycksrum sa...

Just ja, ANkie, du påminner mig och får mig att le.

Inte släpper jag dem vind för våg, vi har några överenskommelser som gäller när de får förtroende... Och visst även om man litar på sina barn, så kan de råka ut för saker (vilket du ju tydligt sett genom ditt jobb)... svårt det där, när man vill skydda dem och samtidigt inte hindra dem från att utvecklas och leva livet, a...jag försöker nog att välja tillit i många situationer...

C, så var det! Och jag tänker att det väl ofta innebär det ju mer frihet både för barnet och föräldern när de tar nya steg...eller?