Sjösatt

Då var jag "sjösatt" som kursledare av en särskild kurs som jag haft som mål länge att kunna leda. Mina godkännare har höga krav, så jag känner lättnad. Och spännande seglatser väntar!

Några rader ur den lilla boken Profeten, som var en överraskande och vacker gåva från en kursdeltagare idag: "Tala till oss om hur vi ska undervisa." "Och han sade: Ingen kan uppenbara för er något annat än det som redan ligger slumrande i gryningen av er kunskap. Den lärare, som vandrar i Templets skugga bland sina lärljungar, ger inte av sin visdom utan snarare av sin tro och kärlek. Om han är i sann mening vis, bjuder han er inte att stiga in i sin visdoms boning, utan leder er till tröskeln av er egen själ..."

Och imorgon igen!

Hoppas att det bär i morgon också!

Då hoppar jag!

"Att ta risker är att leva" (Elisabeth Lesser)

Lite självcoaching

- Vad behöver jag just nu för att klara veckans utmaning?

- ........ Jag behöver tänka på min mås , min tillitsmås. Och nu ska jag sova gott. GOD NATT!

Höstrusk där ute

- Ska vi gå ut?
- Nej, vi stannar inne. Jag bäääääävar för regnet.
(dialog jag överhörde mellan några palmérfår)

Havsbrus

Andas in. Andas ut. Kom havsbrus, kom.

Den här tjocka boken

"Den här tjocka boken, undra vem som skrivit den! Astrid Lindgren kanske?" funderar min 5-åring. (Det vore något)

Själv håller jag just nu på att försöka acceptera att jag förlorat min "idébok" i Malmö i torsdags, fylld med tankvärdheter, anteckningar och idéer...Det känns som att ha tappat en del av mig. Men den tjocka boken saknar jag inte för fem öre.

Uppdatering: Idéboken återuppstod! Och jag har lärt mig något.

Du är i elden

Dagen började med ett häftigt möte med en person jag aldrig mött förut, förmedlat av min träffsäkra väninna. Syftet med mötet var tämligen vagt, men jag kände på mig att jag skulle se till att träffa den här personen. Resultat blev ett berörande samtal, ett verkligt möte där i stunden. Bonus blev en kort landning hos väninnan i hennes gungstol, i den ljusa, luftiga lokal hon verkar i.

Sedan bar det i väg med tåg tillsammans med min eviga inspirationskälla till en liten kommun nedåt landet. Vi pratade med kommunen om våra ledarskapsträningar. Det blev ett glädjande möte med kommuncheferna som var väldigt intresserade!

Ja, tågresan var ett möte i sig, där vi pratade framtidstillvaro med nöd och lust. Det blev ett visionärt möte.

"Du är i elden" sa min väninna ikväll när jag stack in huvudet hos henne för att tacka för att hon förmeldat kontakt och när jag berättade lite om min dag. Men vad menar hon egentligen? Det låter farligt.

Sådana här stunder

Sådana här stunder har det varit för lite av på sistone. Jag har trampat på lite för mycket...

Sista dansen?

Raveparty - för nyfallna.

En i mängden och unik

Existentiella möjligheter vi var och en delar med den lilla septemberblomman...

Avlägset

De där ljumma mareldsdoppen i augustinatten känns långt borta, lite suddiga... Men det går att mana fram den härliga känslan...lite av den i allafall...

Förr kunde man höra berguvens hoande över havet, från ön mittemot... Det är sorgligt att den inte gör det längre...hoar därifrån...

Knyta an

Knyta an - vad är det? Knyta an till en annan människa. Till en liten krabat. Eller kanske till en fyrfotad vän.. Till en plats? Något som sker bortom yta och bortom intellekt? Ett mänskligt behov. En gåva när det händer.

Dags igen

Yogaledaren säger: "Yoga handlar om att vara här och nu, våga fejsa känslorna som kommer". Och jag känner mig arg, arg i kroppen. "Livmoderns vrede" känner jag väl igen.

Den magiska marken

Den får mina joggingfötter att sväva fram!

Svårt att förklara

Men det här har något starkt med min själ att göra.

Skönheten vi ser

Väninnan och jag talade i helgen om att vi har lättare att acceptera åldrandet nu för tiden. Var eniga om det vackra med ansikten där livet satt sina spår.

Jag tycker så mycket om uttrycket "skönheten sitter i betraktarens ögon"! Handlar ju också om hur vi väljer att se oss själva...

Hej rynkor, pigmentfläckar och åderbråck!

Barnens frihetssteg

I somras var första sommaren som 10-åringen styrde ekan med den lilla motorn på egen hand. Lycka!

Passion

Att coacha som jag gjort denna dag får min inre eld att flamma!

Åh, det hänförande livet

"Folk påstår att vi alla letar efter meningen med livet. Men jag tror inte det stämmer. Jag tror att vi letar efter att få känna att vi verkligen lever...så att vi inser hur hänförande livet faktiskt är. - Joseph Cambell (Ur Fenixprocessen, Lesser)

"Hänryckning har inget med egoism att göra, utan handlar om en uppriktig tacksamhet som obehindrat flyter fram genom kroppen, hjärtat och själen." (Ur Fenixprocessen, Lesser)

Jag tänker och känner att det finns mycket att vara tacksam över. Det har jag lärt mig av min mor. TACK, mamma!

Tack för nyttig träning ungar!

"Det är kärlekslöv" säger dotterns kompis och håller glatt upp kreationen för fotografering. Därefter brakar en 30 min lång konflikt ut mellan kompisen och min dotter. Det rör sig om den livsavgörande frågan om vem som ska gå först på kyrkogårdsmuren... vi rör oss inte en tum framåt. Efter diverse försök att låta dem själva lösa konflikten, försök som sedan går över i medlings- och kompromisstävanden och slutligen i avledningsmanövrer + ett mutförsök, orkar jag inte längre utan bestämmer - ingen går på muren. Kommunikationen funkade inte idag.

Väl hemma börjar förtreten släppa och de återgår till buketten med kärlekslöv som i och för sig funnits där hela tiden.

Uppdatering några dagar senare: Efter ledarskapsträning i konflikthantering idag, har jag en gissning att jag "stod ut" för länge.

Låta det stilla blomma

Med lätta steg går jag iväg om helgen till träningscentret och gör mina solhälsningar. Det blommar fortfarande för fullt på sina ställen längs vägen, fastän september månad är långt gången.

Yogaledaren säger med sin behagliga röst: "Ni behöver inte göra rätt" och "Ha inte bråttom att lära er yoga. Ge det bara lite tid, det kommer. Ni kommer känna att det leder till mycket positiva saker i era liv".

Sant

"...Du ska veta att bakom alla mina mänskliga krumbukter - bakom det som är bäst hos mig och det som är sämst, bakom egot som kämpar för sin överlevnad- finns min själ, och den längtar efter att möta din själ." Ur Fenixprossen, Lesser.

En vink kanske

Sothönorna rör sig hela tiden synkronistiskt i vattnet. Som på given signal byter de alla riktning... Vad är det som gör detta?

Och vart tog de vägen, sommarens synkronicitetsglasögon?

Var och en får sitt

Det som lockar hem min make tidigare från jobbet under veckan och tar honom upp ur sängen med ett skutt under helgen, är garaget under uppbyggnad. Redan är där mycket verkstad.

Medan vårt hus myllrar av 8- och 11-åriga pojkar i livlig lek tar lilla dottern och jag oss en tur till lugnet och stillheten vid sjön. Så får var och en sitt.

Allt mer

Jag känner mig som en gren på ett gediget träd som växer sig livskraftigare dag för dag och sträcker sig upp, upp, upp mot den ljusa skyn. En gren på en stam med djupa, stadiga rötter.

Del av ett meningsfullt sammanhang där människor, gemenskap, kompetens och verksamhet frodas och växer...

Fredagslyx

En stund ensam i hemmet! Färska lösblommor till hallen. Två små bonusrosor från blomsterkillen. Siktet inställt på en kopp te strax hos väninnan (som intet anar) där dottern leker. Fredagsmys med familjen...

Uppdatering: Och två ginochtonic med vännerna i det andra gathörnet. Plus ett rejält skratt när vännen frågar mig hur jag gör när jag trosar hem.

Begär till döds

De välmatade bananflugorna faller en efter en för lockelsen av den ljuvligaste av drycker, berusar sig till höjder för att sedan möta dödens död och sjunka till bottens botten....

Diskmedel, vinäger och socker....

Solar i mitt liv

Tack alla solar för att ni finns i mitt liv! För att ni är dem ni är! Var och en som må läsa detta...

Ännu en liten koloni

Idag slutförde jag en kurs i Coachande ledarskap för en kull unga, inom kort blivande chefer på en myndighet. Glädjen är stor att konstatera att ännu en kull taggade värdebärare har fötts! Just den här kullen har också var sina coacher som stöd att uppnå det de vill...

På föräldramötet ikväll i sonens klass blev jag också glad. Glad över hur läraren förhåller sig till sina elever och ger dem elevinflytande bl a i arbetssätt och i frågor som rör dem "De är med på spåret bara de får vara med och påverka".

Hur är det för dig?

Säg äpple, hur är det för dig att sitta i klykan av min stam? Säg stam, hur är det för dig att ha mig äpple i din klyka?

Jag har ett material att läsa till imorgon. Jag behöver förbereda mig. Tiden jag har vikt för det är NU. Det är bara att sätta sig ned där vid köksbordet, allt ligger uppdukat... Ljus är tända... Och jag gör ändå massor av andra saker, går ut och fotar, skriver ovan djupsinniga rader...

En kopp te vore gott. Sedan kommer jag att sätta mig! Så är det för mig.

Egen lyskraft

De förmår lysa dessa bär, fast jämgrått omkring dem är

Min begrundan

Min begrundan. Ordet begrundan är så vackert, så vackert! Min begrundan, vad har du att säga? Dig har jag tränat upp. Dig vill jag lyssna på så ofta som möjligt - min inre röst.

Förenande akt

Hon tar ner väggklockan, tänder ljusen och det sprider sig en svag doft - kanske är det en rökelse, sätter på lugn musik och rullar ut mattor.

Jag gillar hennes sätt att guida oss igenom yogapasset. Hon säger "Yoga står för att förena. Förena tanke, kropp och själ". Med henne blir yogan större än ett fysiskt och mentalt träningspass. Vi kan belöna oss med andning. Vi kan skicka andningen dit det stretar i rörelserna...

När vi avslutar säger hon med händerna ihop vid hjärtat: "Skänk en tanke åt någon du tycker om" och "Vi tackar oss själva och det gudomliga för..."

Läsningens fröjd

Min åttaåring har hittat läsningens fröjd! Jag njuter så av att se honom nedsjunken i sitt soffhörn fördjupad i mysteriebok på mysteriebok. Kanske för att jag själv tycker så mycket om att läsa.

Idag hade vi träff med den lokala bokcirkeln. Runt en handfull gånger per år träffas boktjejerna kring mat och dryck för att samtala om den aktuella boken och om vad den väcker hos oss. Också sådan fröjd!

Fredag eftermiddag

Helgen är nyfödd. Den vaknar med solsken och känns löftesrik... Löftesrikt är oplanerad tid och basen i hemmet...

Tvestjärtat liv

Ena stunden kung på dansgolvet, får massor av blickar, lustiga tillrop och vinande fotoblixtar! I nästa sekund abrupt mostryckt till döds - med ett hushållspapper.

PS. En av mina bättre partybilder, från taklagsfesten i helgen.

Påfylld

Skönt att sakta trosa hem från dagis idag med barnen, en stund med närvaro... Stanna upp och titta på svampar, löv och bär... och lukta. Doften av växter i förmultning! Jag stoppar en ingivelse att kasta mig ner på marken och böka runt med näsan i jorden! Tar djupa, djupa andetag med frisk, fuktig luft! Känner livskraft strömma!

Rikt är också att ha upplevt två dagar av riktigt bra ledarskapsträning av härliga arbetslagsledare från en skola. Och igår kväll träffade jag det kära gamla "teamet" - som vanligt i förtätade samtal och i floder av mat och dryck. Det var några vackra tårar som trillade bland oss denna kväll som kom att handla om både sorg och glädje... Här kommer en dikt som jag älskar.

Stå inte vid min grav och gråt

För jag är inte där

Jag sover inte

Jag är tusen vindar som blåser

Jag är diamantglittret i snön

Jag är solljuset över mognad säd

Jag är det milda höstregnet

I morgonljusets mjuka stillhet

Är jag den snabbvingade fågeln

Stå inte vid min grav och gråt

Jag är inte där

Jag dog inte

(okänd amerikansk-indiansk författtare)

Som en svamp ur jorden

...reste sig garaget från bara roten så här långt i helgen...

Så speciellt

Han stack in handen i innerfickan på kavajen och plockade överraskande upp en 42-årspresent till mig. Det var en bok inslagen i papper. Inte vilken bok som helst, utan en bok som betytt något för honom tidigare i livet, en källa till visdom och njutning som han vill dela med sig av... och letat fram ett ex av på antikvariat. "...Lycklig fortsatt livsresa!" stod det med blyerts i bokpärmen...

Den ska jag läsa med kärlek!

Tack för höstbuketten

Den har stått sig och brunnit med sina eldiga färger i över en vecka!

Apropå mitt bloggande

Den senaste tiden har jag fått några karameller från några bloggläsare (ja, det verkar faktiskt som att jag har några tappra).

"Du misshandlar dina läsare när du slutar skriva..." sa hon som överraskade mig i hemmet på min födelsedag.

"..förresten var jag inne på din blogg som du ju smygöppnat- och skickar kommentarer till dig själv - din lilla narcissist..." skriver B, apropå mitt föregående inlägg.

"Något för din blogg!" Saltbönan uppmuntrar mig till att vara "kaxig" och bifogar ett halvnaket foto på mig, där jag ligger och solar vid havet.

Karameller, ni får mig att le!!!

Stark och smidig som ett rep vill jag bli

Två gånger har jag provat yoga nu med ledare. Precision, fokus, tålmodighet, närvaro... Inte alls lätt i början!

Jag vill uppnå att yogan blir en integrerad del av mitt liv. Redan nu ser jag till att känna mina fotsulor och tår ordentligt mot golvet varje morgon när jag kliver ur sägen. Jag lyfter armarna, tittar upp och andas in...

Jag har en vision av att kunna göra mitt eget lilla yogaprogram lätt och smidigt nere på bryggan om sommaren...

Sommar, ljuvliga sommar

Kom snart igen!