Nej, nu får jag ta och sätta mig ner på rumpan och tänka till inför morgondagens uppdrag. Få fram några lysande idéer. Någon åtminstone. Annars fungerar det inte. Jag känner motstånd! Hela helgen har varit så ledig, slapp och skön. Den som spar, han har... jag vet. Just do it!
Hög feststämning igår. Hjärtligt 40-årsfirande. Min blick hänger smått idag men jag ler fortfarande. Lite oartigt kanske att börja dansa med några medgäster redan innan efterrätten var på bordet... men nej, värdinnan såg inte ut att misstycka. Värden stängde av musiken så att tacktalet kunde hållas. Sedan gav jag mig hän i dansens virvlar tills droskan förde oss hem. Min ena sko blev kvar. Upptäckte jag i morse när jag gick igenom mina pinaler. Värsta askungen. Min prins var snäll och skulle hämta upp skon på festplatsen idag. But no shoe to be found...
När ingen tid finns att passa - då trivs jag bäst. Jag pysslar i hemmet. Lodar runt i myskläder. Kör en tvättmaskin. Läser tidningen. Lyssnar på musik. Drickar te och kaffe i omgångar. Tänder ljus här och där.
Maken har sitt just nu pågående projekt i garaget. Garaget har numer också fått en musikanläggning. Dit kommer folk förbi och jag vet att det bjuds på "en liten knapp" där ibland. 
Galen människa - med någon form av släktskap, kan det vara möjligt? - har skickat mig många roande sms om att testa nya... fenomen här i livet, våga sig på... Allt är OK i fantasins land, va?
Gratulerar med en bild från din ungdom! (och hoppas matte inte säger nej därtill) Vad tänker du här, tro?
Det var ett tag sedan - solen gick ned för dagen. Ron har lagt sig över stället. De flesta ligger förtöjda vid sina platser. Jag kliver in i mitt stilla uttrycksrum. Vet inte vad jag ska skriva, som så ofta, men fingrarna hittar ord vid tangenterna. Skönt att bara vila här, avsluta dagen.
Administrerat idag. Varit noggrann. Haft reda på detaljer. Skrivit listor. Skickat mail. Formulerat körscheman. Ringt folk. Kollat upp fakta. Strukit poster. Bockat av. Ordning på rullarna. Ovanligt trött ikväll.
Dags att börja på en ny bok. Vilken ska jag ta ikväll? Kanske någon av dessa?
Gemensamt beslut i familjen att sluta med alla söta frukostflingor. Tre möten idag där hjärtat var med. Ett ljuvligt blont skratt likt en lekande vårbäck genljudandes i mitt öra sedan förmiddagen. Två varma väninnekramar på vägen till dagishämtningen. Prima pojkkängor hängandes på ytterdörren att ärva efter min gudson. Rosiga kinder efter bastun. Helt OK fynd i garderoben till helgens festligheter. Helskinnad make efter en dag på vägarna. En dag med många håvor!
Jag gläds i stunden åt dagens coachingmöten som var så spännande! Jag ler när jag tänker på dagens lunchmöte med kollegan med den blonda flätan och på samtalet det bar iväg i! Jag blir glad av att storebrodern här i huset tar på sig skidkläderna och tar med sig lillasystern till pulkabacken nu, när jag inte ids. Jag ser fram emot att möta mitt "konsultgäng" i morgon...(Illustration av mellansonen)
Jag läser om fenomenet vemod och jag känner igen mig så mycket i de tankar som presenteras (senaste nr av bokklubben Natur och Kultur Direkt om Owe Wiktröms bok Till längtans försvar)
Hettad, nyponröd kind. Tankar på fotbollstränaren som ska flytta till annan ort. Inte lätt med farväl. Känslor kommer, tårar trillar... 
... iväg på långpromenad i den snövita skogen idag. "Maffiosiskt vackert", tyckte mitt promenadsällskap som inte dolde sin förtjusning över tanken på att jag skulle trampa ner i kärret. Men det bar.
En pudervit vecka. Is på vattenpölarna. Halsduk och ordentligt knäppt jacka. Sidensvansar som tjattrar i trädets topp. Lust att elda i brasan. Ett mail från någon som längtar efter att åka längdskidor. Hyacinten som överväldigar med sin doft. Lättnaden i jobbkalendern... Det känns som en ny fas börjar ta form...
Nu känner jag att jag behöver ta hand om den här kroppen jag är innehavare av. Sätta den i rörelse efter en tid av att vara bihang till den stimulerade knoppen. En joggingtur? Det var länge sedan. I snömoset? Ja, varför inte? Fylla lungorna med frisk luft och få rosiga kinder! Men det gäller att komma iväg NU. Sätter jag mig ned.... Jag tror jag sätter mig ned...eller kanske inte....
Nu sitter jag med min gamla, tummade kalender för 2008 och med en alldeleles obruten för det nya året, 2009, i mina händer. Det är en speciell känsla att börja föra in framtidens händelser, att börja forma sitt kommande år. Reflektion blir det automatiskt. Vad har 2008 varit för år? Det har varit ett utvecklingens år, inte minst vad gäller mitt yrkesliv och samtidigt ett år med mycket skollov med barnen. Det har varit ömsom väldigt intensivt ömsom ganska stilla. Mest det förra. Jag vill nog ha lite mer av det senare.
Någonstans på min helgturné har jag mist min mobil (den privata). Bara så att ni vet, ifall ni inte får svar. Har bara mig själv att skylla... Men fina tulpaner det har jag!
... och gjorde oss en riktig hälsa-på-helg, jag och barnen! Maken fortfarande i Kina. Många trevliga koppar kaffe i olika kök. Svägerskan som handlade jultidningar av min son bjöd på kladdkaka och vispgrädde. Barnens storkusin som flyttat till sin första lya med utsikt över Mälaren ställde fram en stor godisskål mitt på blanka förmiddagen. Hos mamma i Eskilstuna vankades det drink, middag och choklad. Min 40-åriga syster firade med gräddtårta. Mina svärföräldrar som gav sin sovkammare med tempurmadrasser till barnaskaran, bjöd på ost och vin på kvällen... och äppelpaj till förmiddagskaffet innan vi packade ihop oss och rullade med tåget hem från Eskilstuna idag. Känner mig inte direkt utsvulten efter den här helgen. Inte på något vis.
Han sover med den. Han har den med sig på fotbollsträningarna. Han bär den upp och ner i huset. Maskoten som han själv fått göra ritningen till och önska kläder till, i lagets färger. Fantastiska farmor - som skapat lyckomaskoten och bringat maskotlyckan till huset!
Varit ute på landet idag, på en kursgård. Hållt i grupputveckling för 16 controllers. Hade skapat upplägget tillsammans med deras chef. Upptäckte att jag kunde luta mig bakåt efter en stund. Chefen gjorde det mesta på egen hand. Fick sina medarbetare att kommunicera om sin väg framåt i olika frågor där de tidigare kört fast. Steg framåt.
På mötet idag berättade entreprenören om sin nykläckta idé, sin storslagna idé, helt i linje med livsuppgiften att få saker, verksamheter och människor att växa, expandera. Sagt kommer att bli gjort. Alla vi som var med i församlingen och var inkluderade i framtidsplanerna rycktes med i entusiasm, högt upp i skyn... Och jag fick lite lätt svindel.
-Jag, näe....? Två gånger inom loppet av en kort tid har jag fått frågan från olika håll. Nästa gång måste jag fråga vad som får dem att ställa den frågan.
Slutet på en lång vecka. Slutet på en kort helg, ensam med barnen. Ingen far hemma att fira idag. Novembermörker. Yogan på hyllan. Längtan efter att bli uppslukad av något vackert, något skönt för själen. Längtan efter ljus. Sommarbilder hjälper.
I köket... Och på ovanvåningen pågår märkbart någon form av krigslek.
Har ljus tända. Många. Lyssnar på Lugna Favoriter. Sitter ned. Läser DN i lugn och ro. Berörs när jag läser på ledarsidan om Kristallnatten, idag 70 år sedan. Får lite ont i magen. Känner vördnad för ofattbart lidande som människor gått igenom. Och går igenom. Bläddrar vidare efter en stund. Fascineras av ett porträtt av Maryl Streep. Tänker att jag ska se Mamma Mia.
Det var en otroligt påfyllande egen stund, denna kaffestund i slutet av veckan. Ingen läsning. Inga kontakter. Ingen reflektion. Inget framåt. Inget bakåt. Ingen här. Ingen där. Paus från allt. Bara upplevelsen av att ha en riktigt FRI och TOM STUND. Och i den, bara fulla njutningen av denna kaffekopp...
En dag kvar på serien av kurslederidagar. Det är så roligt, men sedan ska det bli skönt med lite bleke.
I morgon vaknar jag alert. Jag känner mig lätt och fri. Bort med prestation. Jag är närvarande i det jag gör och njuter av uppgiften. Så blir det bäst.
