Jag älskar mitt arbetsliv! Jag har mitt jobbsammanhang, en gemenskap och samtidigt har jag mitt fria space. Två coachingmöten, sedan infallslunch på Söder med en vän, efter det en ensam stund i solen vid Medborgarplatsen med överläggning med mig själv... det behövs minsann ibland...
... och sedan iväg på föredrag om Drivkrafter (Dan Pink). Och idag kan jag konstatera att två nya uppdrag kommit till mig...
Människor berör! Speciellt de som är viktiga i mitt liv. I helgen har jag träffat många nära och kära där i gamla hemstaden... Och återsett många ansikten från förr... Har en brokig bukett av intryck med mig hem.
Trött och grå dag. Glömmer favoritmössan på tunnelbanan. Synd. Får ett möte inställt. OK. Lodar i stället en stund i Västermalmsgallerian, utan plan. Uppvaktas av säljare av hudvårdsmirakel. Hemfaller åt köp av produkter jag aldrig drömt om - nagelpolish och kroppspeeling med döda-havet-salt... för lite mer lyster, tycker jag mig plötsligt behöva, en dag som denna.
Det är så härligt när jag upplever att jag HAR tid. Tid i det lilla. För smått och gott. Bara vara. Och jag tycker mig kunna sätta diverse tankekrävande och praktiska uppgifter på paus... Så känner jag ofta direkt efter ett intensivt kurspass som tagit tag om mig, långt mer än om bara tiden för inläsning, förberedelse och genomförande...
Kursledandet klart för den här gången. Inte alls så illa. Ny nivå av frihet. Och det ska bli kul att träffa deltagarna igen som knådats i två dagar nu, den sista kursdagen, i april.
"...favoritbrud...! Nu måste vi ses snart och bli fulla och dansa hela natten lång!....Puss!"
Veckan gick fort. Bra vecka med skön balans mellan uppgifter och luft i kalendern. Det finns mycket som gör mig glad känner jag just nu. Min familj. Vårtecknen. Sms och telefonkontakter i dagarna från vänner som jag inte varit i kontakt med på länge...att de hör av sig när jag är dålig på den biten. Mitt jobb. Och roliga saker att se fram emot i vår...
Dagens planering var främst att förbereda kursdagar inför nästa vecka. Eftersom jag var helt mötesfri idag var det skönt att stanna hemma och jobba... Bara det att jag gjort massor av andra saker som jag låtit mig distraheras av... Kanske jag inte behöver förbereda mig så noga som jag tror???
Det har gått så fort sedan den lille pojken med klarblå ögon kom till världen! 10 år fyller han idag. Han fick ett enda paket från sina föräldrar i morse. Ett stort. Och hårt. Ingen jätteöverraskning och han står själv för en bit av innehållet. Det blev bra så.
Tycker om att vara i mitt hem, verka ifrån mitt hem när det går. Ger mig ut på dagsturer förstås. Till och med värt att mellanlanda i hemmet ibland under dagen, mellan uppdrag, som idag.
Har varit liksom hög och pigg en vecka på fjälltoppar, skidendorfiner, vårljus och annat. Idag är det som att jag är bakis. Ett telefonsamtal gjorde i alla fall att jag piggnade till på förmiddagen, angående ett spännande uppdrag, en konflikthärd. Hade sedan arbetsmöte på café dit jag lockat min kollega. Café är verkligen min favoritarbetsplats när det ska bakas ihop något, skapas något. Vidare till en gymnasieskola för en presentation. Gick OK, men jag har inte varit alert idag.
Klockan är 17.30 och det är ljust fortfarande. Sitter vid köksbodet och laddar. Laddar för att ta tag i några uppgifter jag samlat på hög här sent på söndagseftermiddagen. Men jag vet, det är bara att ta tag i dem!
Läste en stund i solen på balkongen idag. En extra härlig stund. Och en försmak på säsongen som stundar. Med mycket utesittande. Fikande. Och läsning. Om min vår ska bli sig lik.
När jag kommer ner i köket på morgonen möts jag av den här vännen som slagit ut!
Surfar på en våg av energi och lätthet efter ledigheten i Fjällen. Orkar nu ta i gamla högar.
Vi tog vara på skiddagen idag innan vi reste hem på eftermiddagen. Alla åkte och rasade Väggen ner (se prickarna i backen) utom jag. Lasse och jag är överens om att vi haft vår skönaste skidsemester någonsin.
Ovanligt strävt i skidspåret idag. Jag befinner mig någonstans i landskapet mellan min egen inre värld, gnistrande snö och svindlande grantoppar, när jag plötsligt hör en vänlig äldremansröst:
I morgon blir det slalomskidor.
