Plutande kärringar

...kan vi stå för denna skärtorsdag (Stina 5 år har ritat sig själv och sina kompisar)

Påsklov del 2

Där sitter min man i duggregnet och tänker ut hur takpannorna ska läggas. Snart dags för taklagsfest?

Påsklov

Inga högt flygande planer. Vi ska mest glida runt... tjohoo!

Bräckligt?

Jag var så hög på mitt rensningsbeslut - att avsluta mitt fasta jobb som jag också trivs med för att ge plats åt konsultverksamheten, göra rätt saker, i rätt sammanhang. Nu kommer det över mig då och då små moln. Ska det bära ekonomiskt i höst? Jag vet att molnen är en del av processen.

Beslutet är tagit och det är inte bräckligt. Egentligen inte tron heller - det ska bära. Yes, bollen kommer att rulla...

Önskar ni kunde höra...

... den magnifika aftonkonserten jag satt och njöt av ...

... medan min lilla dotter, på barns vis, lät sig uppslukas av att peta med en pinne i kärret...

Ändrat rytm

Lite förvånad känner jag mig. Sedan en vecka tillbaka vaknar jag plötsligt av mig själv innan tuppen gal (eller heter det före?) Har börjat att lyssna på när det tidiga "sömntåget" kommer... Kanske en del i min rensning... Jag undrar hur jag var som barn, morgonpigg?

Yppiga damer

Ja, jag roar mig...

Till en vän

Stå inte vid min grav och gråt
För jag är inte där
Jag sover inte
Jag är tusen vindar som blåser
Jag är diamantglittret i snön
Jag är solljuset över mognad säd
Jag är det milda höstregnet
I morgonljusets mjuka stillhet
Är jag den snabbvingade fågeln
Stå inte vid min grav och gråt
Jag är inte där
Jag dog inte

(okänd amerikansk-indiansk författtare) Det gör inget att jag publicerat dessa vackra rader en gång förut.

Old friendship

Vi lärde känna varandra på högstadiet. Deltog i skolspexet i 9an. Gick sedan på samma gymnasium och var intresserade av killar och av att ha kul. Vi höll båda på att sänka våra betyg när vi deltog i gymnasieshowen, Soaré 83... Hon kom aldrig efter till Paris som aupair men vi delade en hel uppsalatid - många dråpliga, underbara minnen. Vi åkte en gång på solsemester och slog runt. Jag blev magsjuk och fördärvade även hennes lakan. Vi blev osams för ett slag... Och så gifte vi oss, fick barn och flyttade till Stockholm.... med var sin man... och vi har följt varandras turer här i livet... känner nog varandra och varandras löss...

(på bilden ses en annan friendship)

Tung

Jag har hållit det, mitt löfte till mig själv sedan sportlovet, att motionera 2 gånger i veckan. Men idag gick det trögt att jogga. Fick släpa mig runt spåret, kroppen var tung, tung som bly... Medan jag masade mig fram luckrades himlen upp och solen kom fram och underlättade... en stund...

Solstund

De två solglada kvinnorna jag förtjust hade på altanen idag, hjälpte varandra att bestämma sig. Bestämma sig att ta modiga kliv, att känna rädsla och våga ändå...

Tredje kvällen på raken

Solen går ner och sätter himlen i brand. Och jag brinner av positiv förväntan. Har nog aldrig varit så redo att ivrigt men varsamt och medvetet ta emot våren i sin gryning. Och jag har känslan att jag är med och skapar mitt liv...

Uppdatering: Ta emot våren som kommer med stormsteg...

Dåsig färd

Sittligger med rumpan långt ut på tågsätet, ansiktet vänt mot solen utanför den smutsiga rutan.... anteckningsboken ligger platt på magen, händerna vilar tungt däruppå... solglasögonen avskärmar ljuset och musiken flödar genom hörlurarna... käken hänger slappt... Känner varken för att läsa, reflektera eller ta in omvärlden... bara dåsar...

Vi ska förbereda vårt uppdrag

Solen skiner från en klarblå himlen. Vi ser våren på gång lite här och där... Vi unnar oss att glida runt i stadsdelen där hon är uppvuxen... tills vi landar på ett café som känns rätt för stunden. Vi vet att vi kommer att vara effektiva när vi sätter igång med det vi ska. Och sedan ett café till... Vi har varit ett bra tvåmansteam sedan länge...

Trippelt härligt

Härlig känsla efter ett uppdrag du är nöjd med. Härlig känsla av att ha lite luft fram till nästa uppdrag. Härlig känsla att kunna jogga på energin efter dagens uppdrag och det fortfarande är ljust ute...

Wise woman

Det engelska ordet "wisdom" klingar i örat som ett vackert löfte sedan jag hört min förbundna tala häromveckan. Om att leva livet med glädje och lätthet - kvaliteter vi alla kan välja och odla... hand i hand med det mörka...

Försmäktande vackert

Deras dans (en länk att trycka på) tog andan ur mig. Jag ser den gärna om och om igen.

De två

Två vindrufsiga, blonda kalufser där bredvid varandra. Två omålade, naturliga skönheter. Två par livserfarna ögon. Där stod de, två väninnor som vackrast, mitt i det kännbara livet…

Känner djupt

Tacksamhet över det jag har. Glädjen att få uppleva, och ha upplevt, nära och kära. De är till låns. Rätt som det är kan de ryckas bort ifrån en eller sakta försvinna bort utan återvändo...

Liten älva peppad för älvkalaset hon ska på strax.

Gamla trotjänare

Min make fick denna pärla i 25-årspresent av sin mor som ropat in den på auktion. Vi pluggade då i Uppsala och den unge studenten sydde bilklädslar till sin P1800 och fogade samman liv och kjol till balklänning till sin flickvän...

Denna förmiddag hade jag lust att göra något för hemmet... Det gäller ju att passa på när ett sådant slag av kreativitet slår till! Det blev till min belåtelse en vårduk av ett tyg köpt någon sommar på Göksäter (Lilla Ullared) för några tior... Göksäter, dit orustgästerna vallfärdar regniga dagar...

Glada killar i skogen igår

Inget kaffe men...

Besökte idag en liten bruksort där vi har chefsträningsuppdrag i konsultbolaget.

Det är 30 min till tåget går hem, så jag tänker att en liten kopp kaffe skulle vara gott. Går in vid kringelskylten jag lagt märke till, en bit från spåret. Det visar sig vara ett bageri, kaffe serveras inte...

" Men det finns ett litet café nere på samhället"

" Aha, var ligger samhället?"

" Det ligger bakom Lidl"

Jag köper min kanelbulle och går till tågplatsen.

Aj, aj! Oj, oj!

Mitt livs första möte med thaimassage, ikväll. Jag är djupt imponerad av den nätta, smidiga, vackra varelsen med så starka nypor som ontskönt knådade nästan varje centimeter av min ovana kropp, satt på mig och rätt som det var låg under mig och spände ut mig i någon form av brygga och mer eller mindre jonglerade med mig... Måste upplevas!

Det du ber om

Jag lyckades fånga några bilder som fladdrade förbi för min inre syn i skidspåret under februarilovet. Bestämde mig för att tro att de var viktiga, tecken, eftersom de kom till mig och kändes som andaktigt "Ja, just det!" snarare än mitt vanliga dagdrömmeri eller reflekterande. Som en insikt som slår till. Och jag kände mig vällustigt berörd. I den ena satt jag vid köksbordet med min son en ljus eftermiddag och åt bullar. Den andra synen var ett rum med änglalikt ljussken i och två bländvita fåtöljer. Jag hittade på efteråt att detta rum var mitt coachingrum, kanske min framtida "coachingpraktik". Båda bilderna bidrog till att jag för några veckor sedan bestämde mig för att släppa min anställning och satsa på företagandet i stället. Sista september är nu sista dagen med fast anställning....

Jag tror att om hjärtat verkligen är med och det är något gott man ber om, kan man få det, om man hjälper till och gläntar upp för det. Jag har haft mycket tid med barnen de senaste veckorna och det har plötsligt kommit mer coachinguppdrag till mig både genom mitt konsultbolag och i min anställning...

Min vackra molokna vän

Ja, låt tårarna komma. Var kvar i det tills det är färdigt... Sen reser du dig igen...

Berikande kontraster

Krävande arbetsvecka. Givande arbetsvecka. Nu ledig helg. Så ledig! Som kontrasterna berikar!
(Alster gjort av H, 9 år)

Då kör vi då, gulp

De närmsta två dagarna ska jag göra något som för några veckor sedan kändes mig övermäktigt och oöverstigligt svårt - hålla en i mitt tycke avancerad ledarskapskurs.

Genom att bit för bit förbereda mig och närma mig uppgiften steg för steg, är jag nu plötsligt framme där jag, fascinerande nog, närmar mig en känsla av koll. Inte full koll, men OK koll. Kom ihåg detta när du känner dig pytteliten inför en utmaning nästa gång, Lotta. Du kommer att kunna växa in i det. Så då får det bära iväg på en ny jungfrufärd i morgon, då! Utan risk ingen växt. Eller?

Lite salig idag

Det liksom öppnas en dörr till en slags salighet efter en coachingdag som denna. Ur en oändlig källa i bröstet, flödar det, väller fram ... kärlek! Jag kan då bara tacka, tacka, tacka!

Jag och min kollega avslutar dagen, förtjusta över vår sponanitet för stunden, med att sticka upp på loftet, kasta av oss stövlarna och hon läser där en visualiseringsövning från boken Krama din skugga för mig som redan ligger utsträckt på golvet. Lämnar sedan jobbet lätt svävande... Och det är så ljust ute också ...

Startskott

Festkommittén har lyft.

Sin egen väg

Vad ska livet handla om? Vem vill du vara som är inspirerande för dig själv? Om 5 år?

Möjligt att staka ut sin egen väg, skapa egna spår. Att ta ställning. Det är något annat än att bara hänga på möjligheter där det redan är plogat...Det kittlar i magen efter inspirerande samtal jag lyssnat på idag som bland annat handlade om att våga tänka stort, sticka ut hakan och säga "Så här ska det bli" utan att alls veta hur. Om att bestämma sig. Om språng i det okända. Om att inte komma undan risktagande...

Hur ha det?

Idag jag nöjer jag mig med att igen konstatera den KRAFT som frigörs av att ta beslut här i livet.

Också jag? Och du?

"Vi har alla alla sidor inom oss", sägs det ju. Den här sidan vore intressant att få kontakt med.
(min 11årige son är upphovsmannen till alstret)

Apropå sidor, min mor tycker att jag är djup.

Lika sensuell

...om vintern, Du sköna Skog...

Häromdagen dök det plöstligt upp

...det ena svindlande konstverket efter det andra, där i pölarna...

Dags nu

Lite svag musik på. Tulpaner inom blickfång. Spritt ut glädjebuketten. På köksbordet ligger allehanda blad och idéer också utspridda... som ska växa ihop till en helhet. Gärna blommande... hörs en lätt suck

Snön faller därute. Den lyser upp men jag önskar ingen mer snö nu... Känner mig otålig. Vår och spirande liv, kom! NU! Känner stark förväntan! Kanske är det här vinterns sista dödsryck?

Tar lite tårta från igår. Den har saftat till sig... Och jag såsar runt. Utmaningen är att fokusera på det jag ska göra NU, för dagen går. Sätta mig på rumpan! Göra ett ryck! NU!

Viktigt spår

Vill du ha sällskap? Nej, inte i spåret. Jag vet att det kommer att födas viktiga tankar och inre bilder där. Jag vill absolut åka ensam.Försöker också bara observera, känna vad jag känner. Viktigt spår.