
Ovanligt strävt i skidspåret idag. Jag befinner mig någonstans i landskapet mellan min egen inre värld, gnistrande snö och svindlande grantoppar, när jag plötsligt hör en vänlig äldremansröst:
- Du har vallningsfria skidor ser jag!
Där står en väderbiten herre i gammeldags anorack, i mötande spår och ler mot mig.
- Det går alltid att
ta sig runt på dem men någon fart det får du aldrig!
Sedan glider han iväg lika snabbt som han uppenbarat sig.
Mina skidor är de enda skidor jag känner till hur det är att åka på, de enda jag haft i hela mitt vuxna skidåkarliv. OK, nästa säsong vill jag ha skidor som
glider. En tanke far igenom huvudet att jag nog är av ganska segt virke. Kanske urbota segt.

I morgon blir det slalomskidor.