
Jag såg en dansuppvisning i somras, av en grupp unga dansöser, i parken, där jag åt lunch. Jag kan inte mycket om dans men min blick fastnade genast på
en av dansöserna som stack ut. Hon utstrålade mer glädje än de andra. Hennes dansuttryck var elegant. Hon rörde sig med både självförtroende och självklarhet. Hon var ett med det hon gjorde. Ja, det gick helt enkelt som en dans. Även om helheten blev haltande så var hon
mästerlig, tyckte jag mig förstå. Och detta kändes som något viktigt och stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar