
Det känns redan som en ny epok är i begynnelse. Barnen 5, 8 och 11 år gamla, blir mer och mer självständiga. Kompisarna är hela deras värld. Det är ofta många barn här hemma. Full rulle. Samtidigt får vi vuxna mer tid till egna saker och vår rörelsefrihet ökar. Det känns skönt, samtidigt lite sorgligt. ”Ingen liten kvar”, sa jag och tänkte på att det var länge sedan jag hade någon liten krabat fäst vid min höft. ”Men jag är ju ganska liten”, påpekade min yngsta. ”Jaa, det är du ju”.
Det blir ett bryskt återställande av dygnsrytmen för hela familjen i morgon bitti när väckarklockan obönhörligen ringer...
(teckning, sonen 8år)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar