Förra natten var ett myller av klara och luddiga tankar. Viljor och behov som brottades. Mestadels med koppling till sommarstället, kommande veckor där. Jag halvdrömmer att vi glömmer ökenråttorna hemma...Stället är en sådan orustpärla, en naturskön, ärvd, samägd sådan. Vad var det som kändes hotat just nu? Min själ vill vara fri och ha frid där. Ha lugn och ro. Utrymme. Känslorna under natten var oro och stress... Görandet pockar på, planer fylls på...som en annan del av mig medverkar till...
I know now.
2 kommentarer:
Oro inför eller oroligt efter. Oron tycks då alltid se till att ta sig fram och göra sin röst hörd när det är något man må ta i eller inte röra i, släppa...
Ja, den typen av ororöst, själens rop, för man vara glad för när man hör, även om det är jobbigt också.
kram
Skicka en kommentar