Den människa som inspirerat mig till flest inlägg hittills i mitt bloggliv sa intentionellt: - Nu har jag semester. Jag ska ha ett HAV AV TID!Underbart tycker jag! Godnatt!
Lite av varje vill jag ge uttryck för här. Ett fritt rum. När jag får lust att skapa något eller ge uttryck för något. Vad och hur får vi se.
Jag överhörde dotterns samtal med sin kompis i telefonen igår. Jag hör min dotters otrevliga och irriterade ton när hon framför sitt budskap "Jag vill inte prata med dig mer". Jag konstaterar tonen lite förnöjt för första gången och tänker att det är skönt att hon har tillgång till den... Hon och vännen är avundsvärt äkta, 5-åringarna emellan.
Jag har haft min blogg, mitt utrycksrum i en månad och 11 dagar. Det hela började utifrån nyfikenhet, som en undersökning om vad ett liv med blogg kan ge. Nu vet jag lite. Det är att det ger mycket. Bloggen - en tillgång för mig!
Ett vackert ord klingar i örat sedan "träningslägret" - intentionell. Att vara intentionell. Vad är det egentligen? Din intention genomsyrar din handling, din väg? Du inte bara agerar, utan vill också åstadkomma något...?Att vara intentionell är något mer än att ha intention, eller?
Kasta dig ut handlöst och genomför praktiska moment, få feedback, feedback, feedback, rak feedback, massor av feedback. Aj, det känns! Speciellt för en som så gärna vill vara skicklig - Usch, not looking good. Men klimatet är tryggt och stöttande.
En vän sa: "Jag läste din blogg och du verkar ju bara fika med intressanta människor om dagarna och dricka öl om kvällarna...". Det roade mig.
Året är 1988. Platsen är stundentrummet i Uppsala. Jag tentaläser 10 p Offentlig rätt inom juristlinjen... Det slog mig när jag såg min bild i förra inlägget, att jag i mitt lärande, nog gärna kastar upp hundra bollar luften, försöker skaffa mig en överblick, för att sedan vaska fram en linje...av möjliga delar bygga en helhet... Ordet processa dyker upp....
Jag inleder helst med att släppa allt, vill ej ha tider, planer och annan struktur. Åh, vad det är skönt att bara ta det som det kommer och det får bli vad det blir, hängivelse!
Ordet är så vackert. Liksom kaprifolens väsen mot en obegränsad himmel. Livskraft. Eller den inre elden (en metafor jag lånar av debbie ford).