Havsinspiration

Den människa som inspirerat mig till flest inlägg hittills i mitt bloggliv sa intentionellt: - Nu har jag semester. Jag ska ha ett HAV AV TID!

Underbart tycker jag! Godnatt!

Slags energihål

Ett av barnen är utlånat till Västkusten, där han lever goda krabbfiskardagar med sin kompis. Så snart något av barnen är frånvarande en tid händer något med energin i huset. Såklart. Det är så påtagligt bara. Alla bidrar med sin slags energi, till just den energi som är vår sammanlagda energi...

Trygg vänskap

Jag överhörde dotterns samtal med sin kompis i telefonen igår. Jag hör min dotters otrevliga och irriterade ton när hon framför sitt budskap "Jag vill inte prata med dig mer". Jag konstaterar tonen lite förnöjt för första gången och tänker att det är skönt att hon har tillgång till den... Hon och vännen är avundsvärt äkta, 5-åringarna emellan.

Tillgång

Jag har haft min blogg, mitt utrycksrum i en månad och 11 dagar. Det hela började utifrån nyfikenhet, som en undersökning om vad ett liv med blogg kan ge. Nu vet jag lite. Det är att det ger mycket. Bloggen - en tillgång för mig!

En sak framför allt vill jag sätta skärpan på - det är att mina sinnen öppnas. Jag får mer och mer tillgång till sinnevärldens skatter...

Intentionell

Ett vackert ord klingar i örat sedan "träningslägret" - intentionell. Att vara intentionell. Vad är det egentligen? Din intention genomsyrar din handling, din väg? Du inte bara agerar, utan vill också åstadkomma något...?Att vara intentionell är något mer än att ha intention, eller?

Uppdatering: Att VARA "att det kommer att hända", tänkte jag idag, en dag senare, på väg till jobbet.

Kalaskompisar

Det har vi verkligen! Både de stora och de små! Tack för samarbetet idag! Barnkalaset som gled över i en drink, som gled över i en pizzakväll, som gled över i en just nu pågående fotbollskväll...

God uppgift

Barnen fixar godispåsar till kalaset. Deras lösning: Först sortera. Sedan dela upp i påsar. Själv undrar jag mest om det blir någon bit över...

Mer av mig

Kasta dig ut handlöst och genomför praktiska moment, få feedback, feedback, feedback, rak feedback, massor av feedback. Aj, det känns! Speciellt för en som så gärna vill vara skicklig - Usch, not looking good. Men klimatet är tryggt och stöttande.

- Det där funkar inte! Sluta upp med att vara så mjuk och TREVLIG där framme i rummet. Det där behöver du skifta om du ska komma åt din kraftfullhet. Gör om det igen, men var så otrevlig du kan! Och gör det nu och var arg!

Jag gör ett nytt försök och träffar rätt - jag ser det på åskådarna - deras ögon blir stora och runda. Handledarna ler milt. Det hände - mitt ledarskap framme i rummet skiftade - jag kom åt en kraftfullhet som jag inte känt förut. Rörd sätter jag mig ned. Kramat ännu en skugga.

Utveckling

Speciella dagar väntar. Två dagar. Förmågor ska vässas. Knoppar ska brista...

Ljust möte

En vän sa: "Jag läste din blogg och du verkar ju bara fika med intressanta människor om dagarna och dricka öl om kvällarna...". Det roade mig.

Hursomhelst, när jag stod och väntade in min teamledare och vän för just ett morgonmöte och en arbetsstund på café, lyfte jag blicken uppåt. Jag såg där hus och himmel mötas. Mitt i dess gränsland gnistrade solen. Och vårt möte födde gnistor hos mig.

Överallt dyker det här upp

Vad är det? Ett möte? Ett gränsland? Två världar? En helhet? Det kanske bara ÄR...

Den fanns där hela tiden

Jag såg den inte. Först när jag vände på krukan och såg en annan sida av plantan, såg jag den, passionsblomman i sin fulla prakt!

Liten skatt

- Mamma, får jag ta de här vackra blombladen?

Likadant för 20 år sedan

Året är 1988. Platsen är stundentrummet i Uppsala. Jag tentaläser 10 p Offentlig rätt inom juristlinjen... Det slog mig när jag såg min bild i förra inlägget, att jag i mitt lärande, nog gärna kastar upp hundra bollar luften, försöker skaffa mig en överblick, för att sedan vaska fram en linje...av möjliga delar bygga en helhet... Ordet processa dyker upp....

Sista rycket

Syr ihop säcken inför morgondagens seminarium! Alldeles för sent satte jag mig ned idag.
Nu ska jag sova gott!

Sonen behöver fickpengar

- Fyrtionio kronor exakt! Mamma, kan du och pappa dricka var sin öl? Och vad får jag om jag viker tvätten?

I förgrunden idag

Långmöte med kollegan, på café. Där gör vi vårt jobb, lustfyllt. Massor med av skapande uppstår i vår gemensamma utforskning. Strukturerat arbetssätt är underordnat denna dag...En annan femma är att det i utforskningen också föds en och annan struktur...

Helgmönster

Jag inleder helst med att släppa allt, vill ej ha tider, planer och annan struktur. Åh, vad det är skönt att bara ta det som det kommer och det får bli vad det blir, hängivelse!

Framåt söndageftermiddagen börjar det å andra sidan krypa fram ett behov av koll och ordning inför arbetsveckan. Åh, nu känns det skönt att ta i saker, styra upp tillvaron...

Livskraft

Ordet är så vackert. Liksom kaprifolens väsen mot en obegränsad himmel. Livskraft. Eller den inre elden (en metafor jag lånar av debbie ford).

I varje stund har vi valet, i stort och smått, att nära vår brinnande låga eller att kväsa den (enligt ford). Nog sant för mig. Val som dämpar ljuslågan och val som får elden att flamma... Sägs att det inte finns något däremellan...

Bilden av en mig själv som eldvårdare ger i vart fall kraft i sig...

Uppdatering:
Några val idag som dämpat elden - låta bli att ta tag i saker som jag bestämt jag ska göra, falla in i martyrtankar när maken jobbar idogt med garagebygget + att hålla tillbaka kommunikation...

Några val idag som fått min eld att flamma - en liten joggingtur, reflektera i min blogg, spela yazzi med 8-åringen, ge förtroende åt snart 11-åringen att gå själv med en kompis på Grönalund...

Jag tog mig en kvällstur

Och jag fyllde tanken med livskraft!

Lite dan efter

Liksom tårtan som hänger lite, kvar sedan igår... Vem som helst, välkommen över på en bit!

Självuttryck

En klok person jag lär mig mycket av använde ordet självuttryck apropå min blogg. Vad är självuttryck egentligen? Att ge sig själv ett uttryck, att uttrycka den man är - sin person, ett självuttryck... Det blir i min värld en existentiell handling...

Att blogga blir för mig också att ge en del av mitt uttryck, av mig, till den som möjligen vill ta emot. Är det så att självuttryck behöver en mottagare av någon form? Hur abstrakt denna mottagare än må vara?

You´ve got the sweetest ass in the world

Så vackert heter skönlåten som jag spelar idag, om och om igen, högt - min inspirationskrydda vid förberedelserna av vår midsommarlunch. Jag tror att jag ägnar låten till sillens.... Snart kommer gästerna. Specialkryddad sill. Säkert göra sig snapsen därtill!

GLAD MIDSOMMAR!

Uppdatering: Nu är bordet avdukat. Musiken har tystnat, barn slocknat och vi har sagt godnatt till vännerna vi hade svårt att skiljas från. Några av dem improviserade fram en middag för 14 personer...TACK! "Det bästa med er är de här spontana middagarna som totalt urartar", sa värdinnan varmt.

Tack

Jag har sammanhang som stöttar min utveckling. Jag har människor som tror på mig. Jag har människor som inspirerar mig. Jag har människor som tänker stort om mig. Jag har människor som skapar skarpa lägen för mig att kasta mig ut i ny växt. Jag har människor som stöttar mig.
Här finns ljuset.

Tänk om jag inte håller måttet! Usch, kan jag inte hitta en väg att undvika smärtan av min självbild i gungning? Här finns skuggor att krama.

Jag vill vara fri från sådana begränsningar. Leva min fria mås och min passion! Jag vet att vägen är: Känna rädslan och våga ändå! Här finns frihet.

Vid ratten

-Varje dag är ett nytt blad, varsågod! sa kollegan som körde bilen.

Längtan i sittande stund

Vill ha sol, värme och bakåtlutade koppstunder! Välkommen du nalkandes ljuva sommarhelg!

Något att ta på

- Ibland är det skönt att vara i den konkreta världen, sa min vackra guldlocksvän på jobbet under en delad förmiddagskopp. Hon underströk det hon sa, med att lägga sin hand på den solvarma tegelväggen.

Det var nog meningen

Jag missade bussen i morse. Det blev istället en sinnenas promenad mot tunnelbanan. Passerade förbi den ena blomsterbefolkningen efter den andra... Ljus och skugga, olika perspektiv liksom blev ett... Tacksam för att jag missade bussen!

På tunnelbanan tänkte jag att jag också skulle vilja fotografera de vackra ansiktsblommorna, alla så unika...

Mitt sällskap på Mosebacke torg sa ikväll något jag fäste mig vid:
- I sommar ska jag inte göra nåt särskilt, bara se det stora i det lilla.

En lång och fyllig tur

Jag mötte min medskuggkramare, liksom jag laddad med bok. Vårt första stop på färden blev ett café med jättekanelbulle, vårt andra en tairestaurant. Vårt tredje blev en brygga i Karlbergskanalen där vi stannade tills vi blivit tillräckligt vindpiskade. Slutligen landade vi inne i en engelsk tesalong där vi fick upp värmen igen.... Blev det några nyupptäckta skuggor som omfamnades? Kanske inte direkt nya, men rik var resan på många sätt, inte minst skuggrik!

Och nya dofter bakom kronbladen!

Skymningen faller

Helgen går mot sitt slut. Bit efter bit har fallit på plats under eftermiddagen och kvällen av det som skulle hända under helgen. Skönt! Och den rara svägerskan ringer, kvittrar som en koltrast.

Jag ska kasta mig ut imorgon. Göra något jag inte gjort förut. Och jag ska också krama min skugga tillsammans med en vän. Det har jag heller inte gjort förut. Det blir nog en spännande dag!

Explosion

Helgen, liksom förra helgen ägnas i mycket till markarbete - var och en på sitt sätt...

Stunder av gnälliga barnröster. En gnällig röst för mycket. En ihärdig vilja för mycket. Jag får ett utbrott, SKRIKER åt mina barn! Huset stelnar i några sekunder.

Jag vet att det inte är barnens fel. Och inte markarbetarens. Bara dags att lyssna på mitt behov att vara ensam!

Efter en utåtriktad, mycket social och dynamisk tid, dags att vända mig inåt...

Utslag av kreativitet

- Kolla mamma, värsta pysselnypan! Och jag ler för mig själv åt dotterns ord-skapande!

Vad är det med en kopp?

EN KOPP - för mig en symbol för en god stund! Att sitta ned! Bara sitta ned. Att stanna upp! Njuta!

Och som idag en spontan kopp med väninnan! Då blir det en delad kopp. En kopp vi fyller tillsammans... Härligt så in i baljan!

Fram för många "koppar" här i livet!

Det fina i kråksången

Efter några kursdagar är jag mest uppfylld av en illustrativ träning i att lyssna.

En person berättar om något som fyller den personen med energi. Du lyssnar från tre olika platser: först från ett kritiskt inre, sedan från en neutral plats och slutligen lyssnar du efter storhet och kvaliteter (som t ex gör att personen har visst problem)...

Att de olika platserna gav SÅ stora skillnader i inverkan på den som berättade! Magiskt!

Bloggblygsel

Du är ett bloggkart. Du bloggar i perioder. Och lite försiktigt på ditt hörn. Kanske tittar någon in. Kanske inte. Mostly you haven´t got a clou! Så får det vara.

Och själv sniffar du på några bloggar...

Det är mig kärt

...när en vän tittar förbi på en kort kopp kaffe under sin hundpromenad. Även om det egentligen inte var mig här han ville träffa. Även om han tycker jag är jobbig när jag ställer frågor om dagen. Och även om han lämnar sin kopp på fönsterbrädet...

...när en vän ringer för en liten kvällspratstund. Speciellt som jag så sällan har sådana stunder nuför tiden. Och speciellt som hon säger att hon vill slicka på mig... som vore jag en karamell.

God natt!

Leken - inte så olika som det ser ut

Samla, sortera, lägga fint. Eller?

Inverkan av ett litet ljus

Den är så god när man kommer in utifrån regnet och huttret. Och bort från folkmassorna på skolgårdarna. Ett litet stilla ljus. Men huset är fullt av rörelse och sommarlovsliv.

Min nya chef kryper

Varje morgon kryper hon på golvet i 10 minuter, berättar hon och hennes klarblå ögon tittar intensivt in i mina.

- Det är en övning i närvaro och livsbalans. Oviktigt om det kallas yoga, chigong eller annat. Ger enormt resultat för båda hjärnhalvorna, upplyser hon.

Jag har även hört att hon fått ledningsgruppen att krypa. Samt planerar att vi alla ska krypa på nästa teammöte. Och jag ser fram emot det!

Hur ska jag ta hand om dig, vännen?

Vill du bli beskuren kanske, buske lilla?

Mötet

"Personligheten utvecklar sig endast genom beröringen med en annan personlighet. Detta ömsesidiga väckande och tändande av tanke och tanke, av vilja och vilja är det enda, eviga, uppenbara undret i vårt liv." Erik Gustav Geijer

Växa i mötet med en annan. Att bli berörd. Och visa det. Och att beröra. Jag tror det är en konst, att verkligen mötas...Och det krävs mod... mod, ja och vilja... Jag vill mötas här i livet! Och inte är det lätt alla gånger! (Vad svårt det var att skriva något här som jag känner mig nöjd med- ämnet är viktigt för mig)

Liten karnevalsfjäril

Det behövs lite fjärilnärvaro i min blogg.

Jag är så förtjust i

mina små goss-nackar i solen!

Det är det sista jag vill ge uttryck för den här långa helgen, då jag verkligen återbesökte mitt uttrycksrum.

Åh, James!!

Och plötsligt bland all roulette, poker, prunkande projektorbilder och musik berättar han stilla i hennes öra, Bond, James Bond, att han önskar bli mer känslomedveten här i livet och kunna förmedla fler av sina känslor mer direkt. Det är sant.

Hon ryser till. He has changed, James, James Bond.

Uppdraget emottaget

Casinot har stängt. Cirka 30 James Bond och 30 bondbrudar och några strödda Le Chiffre har gjort sitt för den här gången. Tillsammans med 6 andra agenter (såsom ankiefontän) fick vi, agent 0012 och 0013, förtroendeuppdraget att fixa nästa års temafest i området.

Uppslag emottages således tacksamt...